RUM MED UTSIKT DEL 6. EGINA.
Vi reste från en utsikt som vi gett betyg 2 med förhoppning om att på nästa ö hitta en utsikt med åtminstone betyg 3. Så blev det inte, den hägrande 3:an förblev en hägring. Men det visste vi inte när vi tidigt en morgon lämnade
Agistri med den trevliga lilla båten
Agistri Express som skulle ta oss till Egina.
Resan över till Egina gick smidigt. Vi förväntade oss inte att mötas av några rumsuthyrare. Självklart hade vi rätt. Yrket "rumsuthyrare-som-hänger-i-hamnen" har ännu inte slagit igenom i den här delen av Grekland. Tyvärr, om det funnits hade vi transformerats till rumsuthyrarkramare. I stället fick vi krama varandra och hoppas på det bästa. Det behövdes, hamnen var nämligen sprängfylld av nyanlända turister, och fler var på ingång, både från Aten och från de närliggande öarna.
Vi hade blivit rekommenderade att undvika Egina på helgen. En rekommendation vi inte tog till oss. Nu vet vi bättre. Egina kombinerat med helg är lika med högsäsong. Vi insåg inte att det kunde vara så otroligt mycket folk så tidigt på säsongen. Men det var det. Och många befann sig precis som vi i ett rumlöst tillstånd.
De flesta gick åt höger i hamnen, vi gick till vänster. Här gällde det att vara snabb. En bit bort hittade vi skugga under några träd. Diskuterade någon minut om vem som skulle ta på sig det oglamorösa uppdraget att leta rum. Lotten föll på Camilla. Jag stod tacksamt kvar i skuggan, tittade bort mot hamnen och förundrades över att det kom så många båtar, både färjor och flygbåtar.
Halva Aten är snart här hann jag tänka, då - helt plötsligt - stod Camilla vid min sida igen. Knappt en kvart var hon iväg. Har hon redan gett upp, tänkte jag. Det hade hon inte, hon hade hittat ett rum, dock log hon inte som hon brukar, vilket jag tolkade som att något var fel. Min tolkning skulle visa sig stämma, men det visste jag ännu inte. Inte heller Camilla visste, hon hade nämligen inte sett rummet, bara fått ett jakande besked om att det fanns ett rum ledigt - klockan tolv. Magen sa nej, hjärnan ja.
För att inte komma i konflikt med magen gick även jag en runda. Jag mötte många av dem som gått till höger när vi gick till vänster. Högersidan hade alltså inte mycket att erbjuda, nu var det vänster som gällde för de tidigare så entusiastiska högerturisterna. Vad värre var, var att det under tiden anlänt ännu fler turister, de flesta visade sig vara vänsteranhängare. Jag rusade runt i gränderna likt en GI-nedbantad hungrig iller. I hasorna hade jag ett tåg av "donka-donka-släpa-väskor-på-hjul-människor". Klick, klick, klick ekade det i gränderna.
De kom närmare och närmare. Min hjärna blixtrade till och började projicera bilder från Frodos flykt från orcherna i Morias gruvor. Jag höll ut och var oftast först in på hotellen. Nu hjälpte inte det. Allt var fullbokat. Moloket gick jag tillbaka till Camilla. Nu kunde vi bara hoppas att det första rummet fortfarande var ledigt, så vi gick dit. Rummet var fortfarande ledigt. Ledigt. Ledigt. Ledigt! Yes!
Strax efter klockan tolv släpade vi oss (det var varmt) till hotellet och gick upp till vårt efterlängtade rum. Det visade sig vara det sämsta rum vi någonsin haft i Grekland. Även utsikten var den sämsta vi varit med om. Varför flyttade vi inte ut på en gång? Svaret är enkelt: det fanns inga andra rum.
På bilden ser ni utsikten från balkongen på rum 3 på Hotel Plaza i Egina stad på
Egina. Betyg på utsikt: 0.
Fler bilder från denna svårletande rumsdag finns här.