Less is more.
Läste i vår lokaltidning om en matskribent som skrev att mindre är mer (handlade inte om retsinaglasens storlek)
I stället handlade det om skillnaden mellan en god tsatsiki och en fenomenal, något skribenten lärt sig av en grekisk tsatsikivirtuos. Det handlade om hålla igen på vitlöken. Hon skrev att det vanligaste misstaget var att använda för mycket vitlök då vi fått för oss att vitlökssmaken ska sitta som en käftsmäll av värsta vampyrmått. En klyfta kunde räcka långt och få smakerna att bättre harmonisera. Det skulle göra att vitlöken inte tog över hela föreställningen utan sakta sippra ut i yoghurten och börja dansa efter egen pipa i svängig bouzoukitakt.
Idag har vi lagat Gemista och till det tsatsiki, bröd och retsina. Ska bli spännande att se om vitlöksklyftan bjuder upp till dans. Hur som helst kommer det svänga rejält bland smaklökarna. Vad föredrar ni: en rejäl käftsmäll
eller en svängig bouzouki?
