[Masse]

Nu har vi levt i c:a ett halvt år med det här viruset. Det enda vi so far vet med säkerhet är att vi inte vet något med säkerhet vad gäller smittoriskerna. Många experter, och ickeexperter, uttalar sig mer eller mindre säkert med ganska olika uppfattningar.

Man kan testa på om man är smittad. Säkerheten i testerna är omdiskuterade. Och .... oavsett utfallet så råder det sannolikt ökad osäkert vad som har hänt efter att du blivit testad. Du kan ju ha blivit smittad dagen efter!

Man har gränser för inkubationstiden, gränser för "friskskrivningstiden" efter smitta, mm mm mm. Det finns uppenbarligen läkare och andra sakkunniga som har lite olika uppfattning om vad som gäller. Inte konstigt eftersom det är ett helt nytt virus.

Man kan således testa om man är smittad. Och givetvis kan man dagen efter testet bli smittad och då är svaret meningslöst.

Man kan testa på om man har antikroppar. Om man då befinns ha antikroppar så ska man veta att det finns sakkunniga som hävdar att det inte är någon garanti för att man inte ska kunna bära smittan och ge den vidare till andra.

Så ....... min slutsats är att när vi nu lever i en global pandemi som tar livet av massor av människor, vad kan då jag bidra med för att få stopp på skiten?

Vi har gamlingar som lever isolerade på äldreboenden och inte får träffa sina anhöriga. Vi har vård- och omsorgspersonal som riskerar att smittas för att ta hand om våra gamla och sjuka. Vi har massor av människor som har mist livet i sjukdomen.

Åter till min fråga. Vad kan jag bidra med? Jag tycker förvisso att det kan vara lite tråkigt att inte kunna åka på en utlandssemester till Grekland, Spanien eller whatever! Men ....... är det en stor uppoffring att offra ett år (eller två år vilket finns i farans riktning) utan en utlandssemester för att dra sitt lilla strå till stacken och bidra till att få stopp på skiten?

Snacka om i-landsproblem!!!!

Masse