[Titti]

En gumma på Rhodos 1979 gjorde att jag insåg, att det är något alldeles speciellt med Grekland och grekerna.

Jag var där med min då åttaårige äldste son. Vi bodde en bit söder om stan, så vi åkte buss till och från. En kväll hade vi varit inne i stan och turistat. Det var sent, för jag minns att det var mörkt. Vi hoppade på bussen hem, men efter ett tag började jag ana oråd. Bussen gick uppåt mot ett berg. Jag gick fram till chauffören och fick bekräftat att det var fel buss. Då kom en gumma fram till mig, jag vet inte hur vi kommunicerade, för vi kunde inte varandras språk. Hon hjälpte oss, så att vi så småningom kom hem till vårt hotell.

Hennes vänlighet och hjälpsamhet har jag tänkt på så många gånger under årens lopp. Hon skulle bara veta, att den här händelsen blev början till min stora kärlek till Grekland.

Och gumma förresten... hon var säkert yngre än vad jag är nu.