Jag tycker att det var fint skrivet Lissi! Det är ju precis den här känslan så många av oss har när vi sätter foten på grekisk mark..........känslan av att ha kommit hem!
Även min första greklandsresa gick till Rhodos 1979, det hann bli ytterligare en resa till Rhodos och ett par till Kos innan vi kom till Andros en sommar flera år senare. Och där infann sig den stora kärleken till Grekland! Vi kom så nära människorna där, vi satt i de ljumma kvällarna och pratade långt in på nätterna. På favorittavernan åt vi grekisk mat när den är som bäst..................livet var så enkelt! Våra två pojkar, som var små då, trivdes så bra. Vi hade åsnorna alldeles nedanför hotellet, på murarna klättrade ödlorna och de tävlade om vem som hittade flest. På kvällarna flög fladdermössen över våra huvuden när vi gick hem från tavernan. Här lärde de sig simma, både under och över vattnet.
Människorna, naturen, dofterna, det ljumma havet, enkelheten.........ja, listan skulle kunna bli lång, men allt detta födde en kärlek till Grekland som bara blivit starkare och som har fört med sig många fler resor.
Jag har en gammal LP med Gregoris som bär titeln: "Vart än jag far är Grekland min längtan", och visst är det så!
Ann-Kristin
