Onsdag
Avfärd redan vid 09.30 tillsammans med Pam och Jo till Rethymno för att innan vi skulle plocka upp Kalimerianerna, så skulle ett förnyat försök att registrera Pams bil på mig göras. Vi mötte upp hos Fru Katerina som, säkert en av flera, hjälper folk med denna typ av uppgifter.
Hon plockade fram blanketter, en för Pam som säljare, en för mig som köpare och tog (återigen) kopior av våra pass och "bluecards" (Resindet Permit/uppehållstillstånd) och noterade nogsamt mitt grekiska skattenummer. Som alltid när man fyller i grekiska blanketter så var faderns och moderns namn nödvändig information.
Sen visade det sig att hennes någorlunda avsides placering av sitt lilla kontor, inte var någon slump. Fyra trappor upp i samma hus ligger nämligen någon form av statlig inrättning som har hand om bilregistreringar (möjligen annat också). Samtliga handlingar, ifyllda men ännu ej undertecknade, togs med och så åkte vi alla tre upp till fjärde våningen. En lucka öppen med en viss, om inte särskilt lång, kö.
Det var dock inget hinder. Katerina knackade raskt på en stängd lucka brevid. Den öppnades och en "medelhög" diskussion inleddes. I våra öron lät den som upptakten till ett gräl, men vi har lärt oss att det bara är normal samtalston.
Under iakttagande av damen i luckan var det nu dags för oss att underteckna våra handlingar. Hon tog sedan blanketterna, passen och Bluecarden - jämförde så alla uppgifter var korrekta- och satte sedan två stämplar och en signatur på varje handling. Klappat och klart - men icke då. Bara ett nödvändigt steg i processen. Nu tillbaka ner till Katerinas kontor där jag fick veta att själva registreringsbeviset är klart för avhämtning imorgon!
(under det korta besöket på "registreringskontoret" hade Damen och Katerina samtidigt utväxlat några aktmappar och Katerina också passat på att titta in i ett annat rum och diskutera någon annan angelägenhet med en man - här var det effektivitet som gällde).
Därefter skildes vi åt och vi plockade upp Kalimerianerna för färd till Chania. Utöver deltagarna hade vi med oss en liten TV samt lite annat smått och gott till Gunillas (Wardakis) lya i Chania. Efter lite snurrande i gränderna så hittade vi till slut fram.
Nu var vi för många att få plats i bilen, så några gick ner till mötesplatsen för dem som inte hittade till Svarta Fåret och vi andra tog bilen. Visade sig finnas en stor, och nästan tom, parkering alldeles bakom Tavernan. Perfekt. Själv festen finns beskriven under tråden om Kalimeraträff i Chania.