Mitt första musikminne är ”Min gitarr” med Sven-Ingvars. Den låten gjorde att jag överhuvudtaget blev intresserad av musik. Då var jag sex år. Min bästa kompis, som bodde två portar bort, hade en radiogrammofon.
En lördag när jag var där hörde jag ”Min gitarr” för första gången. Jag tror att familjen hade köpt skivan eftersom den låg på Svensktoppen, och att den var omåttligt populär. Låten påverkade mig på ett sätt jag inte kan förklara.
”Min gitarr” gjorde att min bästa kompis blev en ännu bättre kompis. Jag hälsade på hos honom så ofta jag kunde, mest för att få lyssna på låten, som på sätt och vis förändrade mitt liv. Jag låg framför radiogrammofonen och titta på den snurrande skivan med händerna under hakan – och njöt av varje ton.
Om jag hade kunnat engelska på den tiden hade jag nog utbrustit: this is blowing my head off! Nu kunde jag ju inte engelska, så jag nöjde mig med att i all enkelhet vifta med fötterna.
Vad tycker jag om ”Min gitarr” idag? Jag älskar den fortfarande och jag blir fortfarande lika lycklig när jag hör den på radion. På nästa skiva som betytt mycket för mig lärde jag mig lite engelska, framförallt lärde jag mig bokstaven Z.