[lugnagatan]

När jag kommer till nya länder och börjar lära mig något av språket är det vissa ord och uttryck jag hör oftare än andra.
I början var det "Kala isse" (Hur mår du; Är det bra med dig; Hejsan). Speciellt hälsningsorden, och dom tirader man bygger upp med dessa, fascinerade mig mycket. Det är en hel filosofi med hälsandet. Uttrycken andvänds ibland på helt olika sätt, i oväntad ordningsföljd, ofta upprepat många gånger, som är regel i grekiskan, upprepandet är ett uttrycksmedel. Man staplar orden till en pyramid, med något extra hälsningord på slutet högst upp, som blir en öppen fråga, så att - dom få gånger jag lyckats med tiraden - man blir alldeles tom i huvudet, som om Sokrates själv hade ledsagat dig fram till sin slutsats: "Det enda jag kan veta säkert är att jag ingenting kan veta."

"Pu isse/ine"" säger folk ofta i telefon, och efter ett "samtal" på ett kafeino verkade det för mig som det kan ha många betydelser: var är du, vem är det, vem är du, hur är det, och...vidare , vad är det, säg något mer om detta, vad handlar det hela om, vad väntar vi på .....

Då handlade det dock mest om att det var min tur att bjuda laget runt på vad dom drack, inklusive sevitrisen som drack öl, alltså mycket om raki.


En solig eftermiddag nyligen satt jag på en fisktaverna där fiskebåtarna ligger till i Ventianska hamnen. Då var det ett bord med ungdomar och det var väldigt mycket "malaka", mycket verkade handla om "malaka". I lexikonet står det bara "mjuk". I ett matlagningsprogram på tv "hemma hos" var det en av deltagarna som var "malaka", men det tyckte jag inte kunde stämma, eftersom på hans nattduksbord låg en piska.

Kan "Malaka" vara en ost ? I saluhallen var detta ord skrivet med stora bokstäver på en ostdisk. Ibland undrar jag om man säger det när man är arg och trött och inte vet varken in eller ut.


Det finns en lärobok i Nygrekiska som jag beställt från svenskt nätantikvariat som dock dröjer. Jag får gå till posten och fråga. På Andreou Papandreou ligger en mycket bra bokaffär en trappa ned. Där har jag hittat några floror och faunor på grekiska och tyska. Tyvärr försvann dom gamla böcker jag beställt från Sverige genom att jag glömde en väska på gatan vid senaste flyttningen, men i den var som väl var mest gamla papper och fotografier och det som används minst, det packade jag ner först. Märkligt, fast vi var fyra stycken som var med.

Vid Nea Chora såg jag en mycket märklig ödla, som en bit av en kopparorm med två par små ben, som den inte rörde. Den bara ålade sig med kroppen som en orm gör. Kvällspromenaden fortsätter mot Agia Apostoli. - Jisses, vilken hundflock det finns där vid Klassidi-ån på kvällen. (På gränsen mot Nea Kydonia kommun.)

Temperaturen stiger sakta. Idag är det 19 grader inomhus på kvällen - rekord i år. Det talades om den drastiskt ökade brottsligheten på Kreta - 700 % förra året, men den siffran har nu dementerats av den grekiska polisen. Kreta är fortfarande en förhållandevis säker plats att bo på. Inbrott och rån skulle ha ökat med ca 19 % förra året. Jag bor på andra våningen, och man måste in på baksidan av huset uppför en trappa. Man måste över grannens balkong för att hoppa över på min. Grannen känner jag mig lugn med. För ca en vecka sedan smet den ena av mina katter ut och in på grannens bakre balkong och in . Den har kommit i en viss ålder när den vill ut och träffa andra... Jag frågade grannen. Dom hade sett den men den var försvunnen. Klockan två på natten när mannen (lördagkväll) kom hem till sina två kvinnor, upptäckte han den under en byrå, och kom och ringde på och bad mig att hämta den. Jag hade verkligen sörjt den och trodde att den var försvunnen för alltid.


Grekernas kultur är religionen. Mitt värdpar "Giagia" och "Papous" lever mycket enkelt, ekologiskt, skulle man kunna säga. Dom lägger allt på barnen, och verkar inte vara för flärd för egen del. Mycket hämtas från deras mark någonstans ute på landsbygden. Och tillbaka går något ser ut som grismat, en stor plasthink på ett bord på uteplatsen, med en jämn sörja av matrester och grönsaksblast blandat med mjölk och vatten. Sedan slutet på förra året inträffade en förändring. Sifis slutade att komma på de vanliga besöken hos "sin mor och far". Han sade "mor" fast det var hans makas farmor. Han sade "min lägenhet" fast i kontraktet står ett kvinnonamn som uthyrare. Och både "farfar" och "farmor" går nu svartklädda sedan nyår. Farfar har dock den blågula jackan som vanligt. I början trodde jag att det bara var änkor som går svartklädda, men det stämmer inte alls. Nu känner jag till änkor som inte går svartklädda, och par som båda är svartklädda. Från början var det sedvänja att alla kretensare överhuvudtaget skulle gå i svarta kläder.
Uppenbarligen var "mor" bedrövad redan i november. "Far" visar sig sällan ute. Askkopen på plastbordet har försvunnit. Dom korta och trevliga samtalen med dom , som kunde vara som små språklektioner, är slut. Showen är över. Allvaret har börjat.
Sifis var här på nyåret och hängde en stor aluminiumform med kakor på dörrhandtaget - jag var inte hemma - och en lapp där det stod "Gott Nytt År" från "Sifis, Maria, Giagia och Papous". Ännu ett nytt kvinnonamn som inte stämmer med det på mitt kontrakt. Hjälp mig att lägga ihop två och två.
Han visar stor tacksamhet men verkar allvarlig. Vad som än har hänt har han den psykiska stabilitet att klara av det. Han arbetar bl.a. med dom farligaste individerna i Chania, dom som inte längre är på fri fot. Och är känd för många som köttstyckare på ett vanligt supermarket. En hygglig prick.

Man ska vara uppväxt med raki för att tåla den. Det gäller även det traditionella (rosé-liknande) vinet, men det sägs vara hälsan själv om man bara tar ett glas om dagen. Jag har lite svårt att säga till i tid att dom inte ska komma med raki till avslutningen, och det går liksom inte ihop med vinet, men av artighetsskäl tog jag rakin och "halvan" och den kanderade pumpabiten kvällen vid fiskeläget. Känner man efter har rakin en bitter bismak av oliv, den tillverkas ju av rester efter olivpressningen. Nu är det tal om att dessa rester istället ska användas för energiproduktion i ångkraftverkena på Kreta, och då blir rakin säkert inte längre gratis.

Idag tisdagen den 20 Mars såg jag den första gulblommande Akacian . I Agia Apostoli. Jag tyckte att den doftade svagt svagt som mimosa.

Solen har gått ned och endast en hund inne i en trädgård snett över vägen skäller. Den har nu skällt sig hes. Ibland hör man ljudet när den "leker" med matskålen av metall. Inte mycket av sällskap. Kanske inte så ofta någonting i den heller. Den har en stor hundkoja att sova i och står fastkedjad för jämnan. Den verkar lida. Många familjer har hunden på detta sätt, och det verkar inte bekymra dom eller grannar med det beklämmande gälla skallet. Jag har nu lärt mig hundarna i grannskapet och deras läten, och känner mig inte längre störd av dom.
Det är säkert många nu som tänker "men ta hand om hunden ! ". Så lätt är det dock inte. Jag kan inte bara klampa in där. Det verkar vara en vanlig familj med bil och motorcykel och flera generationer i huset. Det kan vara en förolämpning och försöka ingripa och "rädda" hunden från sina ägare. Många hundar har det så här. Alla snälla "djurskyddsförenings-tanter " räcker inte till . Alla i landet Sverige som har en revolutionär dröm, alltså att lyfta upp proletariatet - dom mest förtryckta längst ned - till högre klass skulle omedelbart komma hit och klampa in och ta hand om och frigöra var sin hund. Då skulle vi slå två flugor i en smäll. Syndikalistens dröm skulle omedelbart bli förverkligad, istället för att han sitter hemma i sin källare och bara skryter om sina åsikter, och det grekiska samhället skulle omedelbart få en stabilare grund att stå på - risken för tumult skulle vara undanvärjd ;-)


I söndags provkördes megafonerna på Andreou Papandreou inför den 25 Mars en vecka senare. En bil med en musikanläggning kom och kopplade in sig i ett skåp på en stolpe, och musiken strömmade öronbedövande ut, men det var grekisk populär musik som väl var, inte militärmarscher som senaste nationaldagsfirandet.

Här på Papanastasiou - den långa uppförsbacken - dominerar en blomsteraffär, en spelbutik och två konditorier. Blomsteraffären har öppet varje dag. Blomstermadamen plockar ihop en ny bukett i sin källare och kommer gående i sakta gemak med buketten uppför mot butiken. Hon har en liten vit pudel som ibland skäller ut förbipasserande, den lilla svarta trasselsudden är alltid snäll. Den tillhör troligen hennes syster som står i butiken. Ibland går blomstermadamen ut i gatan för att hälsa på busschauffören, som har äran att få köra förbi hennes butik, och han stannar och öppnar dörren.

Mitt på Andreou Papandreou finns det bästa internet-caféet i Chania . Det är stort, lite dämpad belysning, även en biljardhall, snabba och mycket säkra datorer, och inte alls dyrt. Paret som har detta kan upplevas som lite sura. Mannen har rökt så mycket i sina dagar, att han knappt kan andas, hostar och sluddrar när han ska prata. Frun måste man lära sig att uttrycka sig hövligt till med ett par meningar grekiska. Då fungerar det jättebra. På kvällarna står ofta någon av sönerna där, då är det lättsammare. Står den gamla skrothögen till motorcykel utanför, då vet man att mannen är där. Det är en oslagbar syn och se honom , med fimpen i mun, gränsla över denna skrothög, som för honom bort.


(Däremot är jag osäker på om dom har skrivare. På "möbelgatan", västerut från stora busstationen, ligger ett café som har både skrivare och scanner, centralt men lite dyrare. Det står bara "internet" i rött och blått på skylten. )


P.S. Läroboken i Nygrekiska kom fram med posten efter två veckor. D.S.