Visa ett inlägg
  #1  
Gammal 2012-12-30, 21:18
Fysimeras avatar
Fysimera Fysimera är inte uppkopplad
 
Reg.datum: feb 2011
Ort: Kreta / Rethymno
Inlägg: 691
Standard Mellandagsvandringar

Förmiddagarna är nu ofta soliga, några morgnar stiger solen rakt upp i klarblå himmel. På eftermiddagen närmar sig molnen från väst och det börjar regna, ofta ösregn.

Vi har som tradition att under dessa dagar efter all julmat och fest göra långa vandringar runt omkring i hemtrakten, smaka på gamla bekanta stigar. I år vandrar vi mellan byarna Elefterna och Margarites samt Mesi- Maroulas men i Maroulas ravinen möter vi ogenomträngliga buskar.

Vi känner till dessa terränger sedan flera år, ändå kommer vi gärna tillbaks, nyfikna. Även nu hittar vi något nytt – på utkanten av byn Margarites har man röjt stigen till en gammal kyrka, tidigare var den nästan onårbar mitt bland snår och busgage.



Tiden och fukten har ätit upp flera av de fina freskerna i kyrkan, någon bekant bild kan man hitta med god fantasi. Bredvid kyrkogården porlar vattnet i en gammal vattenkälla dekorerad med grön mossa.

Getmamman står med sina två killingar och ser på oss, de har ingen brottom att rusa iväg.
Kyrkan är tillägnad till Heliga Paraskevi, härifrån börjar en svårvandrad stig även åt andra hållet, efter den tuffa uppstigningen ser man långt ut på havet. Här bakom vegetationen finns en till kyrka, en vitkalkad grottkyrka, tillägnad till Heliga Antonios. Låset på dörren är helt nytt. Nyckeln sitter i låset, välkommen att sitt en stund i tystnaden! Bakom kyrkan hittar vi en vackert böjd bit av keramik, är den månne en del av en snipa till en kanna eller en gracil hals av en vas? Keramikbiten är dekorerad med urgammal mönstring från trakten.

Vi vandrar tillbaks till Margarites med en sandstensvägg bredvid stigen. Naturen har här visat sin kraft: På sandstensväggen växer stora cypresser, deras rötter tränger sig in i den mjuka klippan och då spricker stora stenblock, de dunsar ner bredvid stigen och blottar nya sandstenslager. Här och var kan man se fossiler bland sandstenen, några liknar kräftstjärtar, urmödrar till sjöanemoner, förmodar vi. Vem kan berätta vad alla dessa förstenade varelser är?

Längre ner på ravinbotten går vi över en bäck med kristallklart vatten. Milo-hunden hoppar in i det kalla vattnet, men Milo verkar bara njuta av detta. Här i ravinen kan man hitta mera fossiler, mer bekanta med snäckmönster, de har rotat sig in i den hårda stenen för miljontals år sedan.


Nästa dag strövar vi i Maroulas ravinen lite öst om Rethymno. Här har för bara ett par år sedan funnits en gammal fin stig som vi samman med HappyWalker tidigare röjde vart år. Där vi ännu kan se bitar av den gamla stigen är den ogenomtränglig, övervuxen med mastixbuskar och sly. Här skulle man behöva motorsåg och arbete med spade och hacka om man ville använda stigen. Det är ledsamt att se dessa gamla stigar växa igen, vi försöker att documentera var stigarna finns för framtiden kanske dom är röjda om 10 år. Utan årliga röjningar försvinner stigen in i naturens famn på några få år. Dessa månghundraåriga vackra stigar är en del av Kretas kulturhistoria, de berättar om samlevnaden mellan människan och naturen. Månne vi som vandrar här bättre kunna ta hand och bevara dessa!
Lyckligtvis finns det även en annan rutt som används av fåraherdarna över denna ravin. På området där växer vildpersiljan fritt, getterna beter vid stigen, jordgubbsträdets frukter är mogna. De smakar mjukt mjöliga, med en svag smak av jordgubb.


Vi ser utsikten över havet. Naturen lyser grön, långt i väst Vita bergen med sitt vita snötäcke.

Snart börjar mandelträden blomma, ofta ser vi de första blommande mandelträden vi nyårstid.
Vi önskar er alla gott nytt år!

Anna & Olle
Svara med citat