Så, ”brytpunkten” är just passerad och jag satte mig på en sten vid vägkanten och skådade ut över grönskan i dalgångarna och målet; den lilla vita ”fläcken” i brytningen mellan grönt och blått - Karlovassi. Vingarna på raden av vindkraftverk ven i den måttliga och svala vinden. Värmen här var inte densamma som den var strax innan.
Trafiken på detta vägavsnitt var mycket gles. Uppenbart används den mest av lokalbefolkningen. Mitt antagande om ett betydlig frodigare grönska på denna sida stämde absolut inte. Torkan var påfallande och i de bäckar i vilka det fanns vatten i för två år sedan var snustorra. Nåväl, allt kan inte vara som förr…..
På höger sida hade jag en vidunderlig utsikt! Profitis Elias skymtade i fjärran. Betydligt närmare såg jag raden av byar inbäddade i grönska.
Fortsatte och tog raster med jämna mellanrum (håller stenhårt på max 45 minuters vandring och därefter vätska). Vägen slingrade sig fram bland odlingar, tallbestånd och ”djup” lövskog. En och annan nötskrika gjorde sig påmind. Några fordon passerade. Annars tyst. Avtagsvägen till Kastania närmade sig och där en efterlängtad enklare lunch. Förhoppningsvis…..