[Fältjäntan]

Ursprungligen postat av AndersK

I går - lördag - gjorde jag det som jag länge funderat över att göra; vandra mellan Votsalakias strand till Karlovassi. Egentligen att i långsamt tempo uppleva Samos två sidor; den torra södra och den betydligt frodigare norr.

Vädret var perfekt och svetten lackade endast i de starka uppförsbackarna till Marathokambos. En kopp kaffe på torget stärkte inför den fortsatta vandringen efter landsvägen upp till ”brytpunkten”, den högsta nivån, där man kan blicka ut över öns båda sidor. Här är en av vandringens höjdpunkter!

Fortsatte sedan efter landsvägen med etappmål Kastania. Vyerna som bjuds är fantastiska! Till skillnad mot tidigare år var torkan påtaglig. Det fanns inte en droppe vatten i bäckar och all växtlighet var i avsaknad av vatten.
I Kastania var allt stängt och under vandringen genom bebyggelsen slog det mig, att jag inte hörde ett ”mänskligt” ljud. Brunnen brusade, vinden ven i träden, katter jamade och höns kacklade, men inte en människa!

Jag valde i Kastania att vandra led 5 i nordlig riktning och givetvis - nedför. Det var ett misstag! Halkiga barr, löv och lösa stenar gav mig känslan av livsfara. Ett fall och sedan…… Lyckades ta mig ned till en mindre väg och var då fullständigt utpumpad. Laddade batterierna med bröd, apelsin och vatten, men krafterna kom inte riktigt tillbaka. Jag valde att fortsätta efter en mindre grusväg med en vidunderlig utsikt på vänster sida.

Anlände Lekka och på sätt och vis räddningen. Fortsatte efter vägen - den slingriga och bitvis mycket branta - mot Karlovassi. Krafterna var på upphällning och uppenbart vacklade jag in i Karlovassi. Det snurrade i hela kroppen! Jag lyckades med konststycket att ta mig till supermarket för köp av choklad och bananer. Sjönk ned på bänk utanför och åt. Kvicknade överraskande snabbt till och tog mig till strandkanten för att känna på vattnet. Därefter åter vila på en bänk, samtidigt som jag meddelade vännen Manolis var han kunde hämta upp mig för återfärd.

Nu helt OK och går, utan att stappla, strax de 100 meterna för ett morgondopp i det fantastiska vädret.

Vilken häftig vandring. Låter som nåt vi skulle ha gjort för ett antal år sedan, men nu tar åldern ut sin rätt.
Åkte däremot med bil och såg fram emot att äta lunch i Kastania. Stor besvikelse, samma upplevelse som du hade - helt öde. Det här var också i mitten av september så man väntade kanske inte på så många gäster.
Räddningen blev Lekka för oss också. God lunch, billigt och trevligt.
Kerstin