[Monica P]

Det var inget lätt ämne du har att ta itu med.Du kan hitta en del om dödsfall i Monicas Tasiovasilis blogg.

Mitt intryck är att sjukvården här inte riktigt mäktar med dom riktigt gamla och sjuka, typ geriatriska avdelningar, vård i hemmet med utbildad personal, LaH. I Sverige fungerar det på många håll alldeles fantastiskt. Här faller oftast arbetet med de gamla och sjuka på familjen, om man inte har råd att anställa en sköterska, förstås, sånt händer. Har man ingen familj blir det ingen vård helt enkelt.

Jag har jobbat i branchen i 45 år i Sverige och sett utvecklingen där, inte allt är bra där heller.
Sjukvården här är riktigt bra på många sätt, men det varierar mycket, beroende på dels var man bor och dels om man kan betala allt som inte ens sjukförsäkring täcker, som många undersökningar, biträde för personlig hygien och mycket annat.

Sjukdomspanoramat är inte riktigt lika som i Sverige. Man har till exempel
färre reumatiker , mindre MS, mer hereditära blodsjukdomar, mer trafikolyckor. Du kan säkert hitta någon statistik på detta (endemi).

Synen på sjukdom ? Man nämner inte gärna cancer vid namn, det kallas "det onda". Många tror att lidande är oundvikligt, "skrivet". Det hindrar inte att man söker läkare lika mycket eller mer än svensken, och i alla fall kan apotekaren stå till tjänst med goda råd.

Väntetiden att få träffa specialist , t.ex ortoped, här där jag bor är otroligt kort jämfört med i Sverige. Vad gäller tekniska hjälpmedel som rullstolar osv har det blivit mycket bättre de senaste åren.

Kosten har tidigare varit sund och vad som allmänt anses hälsosam, men numera blir det mycken skrotmat här med, och massor av människor är mycket överviktiga. Motion börjar bli populärt som tur är. Media skriver om kost och motion lika mycket som i Sverige.

Det var lite intryck från mig, det blir säkert fler som skriver. Lycka till!