— Idag är det fyra månader och 5 dagar kvar säger min man plötsligt en dag i maj.
— Du menar till planet lyfter ...
— Nej, till nedsläpp. Nu har dom sålt 9.000 halsdukar.
Jag har ingen kommentar, tänker bara: för mig är Leksand knäckebröd, för min man ett ishockeylag.
Medan min man räknar dagar och halsdukar sätter jag mig i uterummet eller andrummet som vi kallar det, i en rottingstol intill olivträdet som börjat blomma. Runt omkring står ett antal tomat- paprika- aubergine och chiliplantor som sonen överraskat oss med när han hörde att jag önskade mig en, chiliplanta. Då vi planerat stanna hemma i sommar kanske det kan vara trevligt med en liten trädgårdsodling. Men gladast tror jag grannarna blir då vi i slutet av augusti kommer dragande med ett gäng tomater med lätt rodnande kinder. Jag sneglar bort mot våra grekiska stolar - från en svensk tandläkarmottagning (!) obekväma men efter några glas retsina helt okej! Det behövs så lite för att mitt greklandshjärta ska börja sjunga. Kan räcka med en ostbåge eller som i morse när jag stod med min mans kalsonger i handen.
Frågor på det … tror säkert någon vet eller kanske vill gissa
