Ja då har man återigen utsatts sig för denna mara..att flyga! Ner till Skiathos gick det faktiskt rätt bra. Vi startade 16.40 så min obligatoriska, nervlugnande flyghutt kunde intagas på rätt sida av dygnet istället för kl.4 på morgonen som det vanligtvis är.
Starten är värst..och jag låtsas vara JÄTTETRÖTT..sätter i öronproppar och "sover" mot min makes axel. Hjärtat bankar och munnen är kruttorr som vanligt.
Efter att ha "sovit" under stigningen "vaknar" jag och låtsas vara oberörd. Resten av flygningen har jag full koll på allt som händer. Naturligtvis bokar vi platser långt fram där det alltid är nåt på gång och man har närkontakt med flygvärdarna.
Sen denna härliga känsla när inflygningen börjar!! Åter till naturlagarna..tungt föremåel i luften ska neråt!! Pulsen sjunker.
Inbromsningen på Skiathos korta flygplats var kraftfull och det apploderades som på 80-talet🙈!
Hemresan bjöd på återkommande ångest vilket förvånade mig. Man har ingen koll på hur man kommer att uppleva flygresan.
När vi efter nattflygning och Göteborgs evinnerliga molntäcken landade på Landvetter så kände jag..Näe..varför gör jag detta?! Höll på att säga till maken att jag skiter i septemberresan. Vill inte!!
Efter att ha varit hemma i 2 dagar satt jag där och googlade resor igen😄 Häpp!!
Man ska aldrig säga aldrig!!
/Kajja
