[lugnagatan]

Det har varit Sahara-vind. Fullmåne omgivet av ett blekgult dis. I tidningen står om en 52-åring som påträffas i sin bil på vägen mellan Malaxa och Keramia i bergstrakterna söder om Chania. Bilen ser krockad ut, men det är även stora hål i bakre vindrutan. Fyrabarns-pappan hade blivit brutalt avrättad, och man hade ganska klar bild av hur det gått till. Han hade själv setat i fängelse. Det var frågan om gamla stridigheter om rättigheter mellan ranchägare. Så man vet var man ska leta efter förövarna. Vendettornas tid är inte förbi.

Samfundet tyska medborgare i Chania har skrivit en propå som ska skickas till förbundsdagen där man protesterar mot Tysklands ovilja att åtminstone betala reparationer och uppstädning av utbombade hus, efter att Angela Merkel nyligen motsatt sig detta.

Kommunen har med hjälp av polisen påbörjat uppstädning och rivning av fula och olagliga byggnader från Agia Apostoli och västerut. På bilden syns hur man river en ombyteskur av trä vid Chrissi Akti.


Fullmånen skiner genom ett gulaktigt dis. Giagia, Papous och den yngsta sonen håller omväxlande vakt vid infarten av någon anledning. Det blir klart att det är hyresgästen på bottenvåningen rakt under mig som inte betalar hyran. En kväll ser jag från min balkong att den yngsta sonen anländer med sin moped och skäller och även blir handgriplig mot flerbarnspappan som nu flyttat med sin familj hals över huvud. Dom slängde in den enorma parabolen i bagageutrymmet och lastade en stor bokhylla på biltaket. Mycket hamnade vid sopkontainern på andra sidan gatan. Dom fick hjälp av grannarna här i huset som tillhör någon av dom större utländska minoriteterna här på Kreta. Detta är verkligheten i dagens Grekland.


Tidigt på morgonen, när det ännu var mörkt, skyndar jag ut i backen för en utflykt till Akrotiri. Det är alldeles tyst och lugnt, och en mindre hund med halsband promenerar lugnt ute på gatan - som den brukar göra - jag sänker blicken mot trottoaren, och i nästa ögonblick smäller det till framför mig, två bilar har kolliderat och den ena kanar vidare upp på trottoaren mot mig, men stannar. Så fort kan det gå. Det var två ungdomar. Den ena kom med hög hastighet uppför backen, som bilarna brukar göra, och körde på den andre, som hade svängt ut på gatan. Den som körde på reser sig ur sin bil och börjar ropa "Ti kanis;" . Det betydde väl vid det här tillfället inte bara "Hur är det? Hur mår du ?", utan även "Vad gör du? Vad håller du på med?".
Jag har bråttom att komma till busstationen i tid, men hör länge hur den ene av förarna ropar med hög röst. Detta är ett axplock ur aktuella händelser i dagens Grekland.

En grönsaksaffär och flera trottoarkaféer i centrum har öppet redan klockan sex på morgonen. Vid ändhållplatsen i Chordaki väntar tre pensionärer på att få åka till centrum på tillbakavägen.
Solen börjar skina så småningom och lyser upp det pastorala landskapet med fårskockar som man försiktigt får ta sig igenom. Den lilla kyrkan A. Spiridonias vid branten är omslutet av hägn med uppsamlade krittren. Det är ett större drev på gång med flera herdar inblandade på branten nedanför . Herden uppe vid kyrkan ropar högt något och herdarna på sluttningen svarar med kommandon som driver fåren i rätt riktning uppåt mot kyrkan.


Någon på forumet skrev "vi skaffade tre olika kartor - ingen stämde", vilket jag hade i åtanke inför dagens övning. Jag hade väntat mig en gammal ofarbar väg i sick-sack nedför branten mot havet, men fann en nyasfalterad bilväg, och bara rester av den gamla antika murade vägen - en glad nyhet för bilister som helst vill komma ända fram, men tråkigt på den gamla grekiska kulturen.
Sista biten måste man i alla fall gå till fots på en smal stig på sprucken klippgrund, ner i den lilla lagunen, ett paradis i miniatyr.
Ett råd för vandrare på Kreta heter "Vandra inte ensam", och det gjorde jag inte heller denna dag, jag hade en medföljande, som jag inte talar om vem det var, men jag tror mitt viktigaste sällskap var den gamla krokiga vandrings/herde-staven från Vita Bergen. Fåren verkade mer bekväma med denna.













En vanlig blomma så här års på klippor och murar nära havet (Malkolmia flexuosa) - “Agria Violeta” .





En kanske mindre känd vild köksväxt (Prasium Majus) - “prasia” - på flackare marker.