Trots att jag älskar surströmming, har jag svårt att tänka mig en surströmmings Jansson.
På tal om grekiska juldrycker så tog jag häromdagen fram min ”årgångs-ouzo”- den odrickbara.
Tänkte att den måste få en andra chans eller rättare sagt en tredje eftersom jag provat med citron som Yannis tipsade om, vilket var en välbekant smak som sa att jag druckit den vid flera tillfällen.
Tänkte att några isbitar kanske skulle pigga upp drycken, väcka den till liv. Min
man smakade (hade tack och lov nära till slasken). - Fy f..! det smakar ju finkel. Sen började han prata om att skriva det vita arket. Jag höll med med min man men tog resten, vilket jag snabbt ångrade. Men jag är uppvuxen med att inte lämna ... så är det bara.
