[lugnagatan]

Som på beställning klarnade det upp och blev vackert söndagen den 6 mars. I Hersonissos var ingen karneval, men väl i lilla Malia, en tio minuters bussfärd österut längs kusten.
Där hade huvudgatan gjorts om till diskotek.



Högtalare med hög effekt var utplacerade med jämna mellanrum, diskotekmusiken dånade, med sitt fasta dunkande som verkligen ackompanjerar hjärtats rytm som en pace-maker, men denna musik är väl också en "peace-maker" då den stöder ett otvunget och avspänd samvaro mellan generationerna.





Den östra änden av huvudgatan, där festivalståget utgick ifrån, karakteriseras av försäljningen av bananer och potatis (men potatis var det inte säsong för).





Jag fann ett bord inne på en bar med engelskt namn, där jag kunde hålla till, det kändes som jag kunde lite på alla, och kunde lämna saker på bordet när jag sprang ut och fotade.
Där var engelsktalande stamgäster, och jag fick en vision att jag såg dom hippies framför mig, som bl.a. bebodde grottor på södra sidan av ön, på den tiden det begav sig.





Detta är en stor grekiskt folkfest som inte många turister får se.














Den höga ljudnivån lämnade ingen oberörd.






Hbt-personernas inslag som ut som ett begravningståg.






Killar utklädda som tjejer och vice versa.






Korset symboliserar religionens förtryck.






Inte lika glatt och ljust som Pride-festivalen i Stockholm.







Sedan kom avatarerna och alla andra.






























Ett inslag såg ut att föreställa Grekland som fängelse.







Men för vilka det är det, eller vilka som upplever det så, hann jag inte snappa upp.








Flera inslag handlade om matlagning.



















Det var förstås knökfullt i alla barer och serveringar utmed huvudgatan och personalen jobbade för högtryck. Solen började gå ned.





















Folket följde med i slutet på tåget.