[Fysimera]

Fiskaren i Paleochora
Tiden i Paleochora har gett oss nya bekantskap, nya upplevelser, nya stigar. Väderleken under de gångna dagarna har växlat från sommarvärme till ösregn och isiga nordanvindar. Det är förvånande hur snabbt dessa förväxlingar händer: gårdagens T-skjortaväder ändrades till dagens kyliga duggregn som i sin tur blir till eftermiddagens solsken.
Vi tar långa morgonpromenader längs den västra stranden. Vi ser redan på långt håll att det är någon som står och fiskar vid vattenbrynet.
Där träffar vi Tassos.


Vi klättrar på de knubbiga och vassa strandstenar, den glada Tassos hälsar när vi närmar oss honom. Denna fiskare kastar ut sina fiskeredskap bland de stora stenarna i det låga strandvattnet. Som agn använder han fiskrens. Tassos visar gärna morgonens fångst. Han gräver ut ur sin kasse en dryga halvmeters levande lång brunprickig ormliknande fisk. Fisken har imponerande tandrader i den smala munnen. – En muräna!

Milo-hunden intresserar sig för fisken, vi varnar Tassos att inte visa fisken för nära hundens nos. Tassos skrattar: denna argsinta fisk lever fortfarande. Om den skulle få infall att attackera skulle det vara hunden som hade problem!
Tassos berättar att muränan bor längre borta i djupa vatten, men den känner väl agndoften på långt håll och då ger den sig till dessa grunda vatten. På samma sätt fiskar Tassos här havsål, han har fått ganska stora havsålar, upp till fyra kilo. Aldrig tar han sig längre ut på havet för att fiska. Detta var något helt nytt för oss: att dessa två underliga fiskar nappar vid strandkanten just utanför Paleochras stadskärna.
Olle & Anna