Sv: Ensamresa för själen
Ahhh så härligt det är att få läsa om när ni ger själen en chans att dra ut på en ensamresa!!!!
Tänk så härligt det är för alla oss som har fått smaka på Grekland och låtit det sätta spår i vår själ. Det får mig att tänka på den där synen som vi alla någonstans har sett. Stora massiva ytor av asfalt eller betong. Lite varstans ser vi sprickor. Upp ur sprickorna kryper små gröna skott. På en del av dem sticker det fram en liten gul blomma. Finns inte en chans att det går att stänga in den där växtkraften! Den bryter igenom allt!!! Precis så är det med vår längtan till Grekland! Den går inte att stänga inne!
Lång och seg pandemi. Långa tider av sorg och längtan. Men förr eller senare så bryter det fram!!!! Hoppet!!! Visst, så klart har det varit segt länge. Visst är det en bit kvar. Men jag har sett många sprickor i betongen nu! Och ett och annat grönt skott också som sticker upp. Häng i bara! Den som tror att det går att stänga inne växtkraften har fel! Snart så .......
...... och tills dess är det så skönt att släppa iväg själen på en ensamresa!
Min själ dräller med hjälp av en e-guide omkring i Pothia f n. Har aldrig varit på Kalymnos. Men min själ säger att jag skulle gilla Pothia. Lite stökigt och rörigt och stimmigt och mycket grekiskt vardagsliv. Tydligen som Aten i miniformat eller Egina stad i maxiformat. Inget krus och inga krusiduller. Inte så mycket turistmässigt tillrättalagt. Kanske bara lite vanligt grekiskt vardagskaos.
Av det jag hittills hunnit läsa i e-guiden så tror jag att min själ har rätt. Jag skulle nog trivas i Pothia!
Hoppas att ni alla fortsätter att skriva små reserapporter från era själars ensamresor!
Masse
|