Igår lämnade jag Samos och åkte vidare till Agathonissi, som är en få öar som fortfarande är tämligen opåverkad av turism. Det är en mycket liten ö med cirka 185 invånare. Här finns tre tavernor, några få pensionat och 1½ minimarket, ett kafé och Voulas Giftshop. Det finns inget att göra förutom att sova, äta, bada, läsa och vandra.
Att komma till Agathonissi är som att komma hem, och det även om man aldrig har varit på ön tidigare. Redan efter någon timme känner man igen de flesta, både öbor och turister, och efter ytterliggare några timmar är man tjenis med de flesta. Agathonissi besöks av få turister, men de som en gång har besökt ön återvänder mer än gärna.
Eftersom det är så många återvändare har de flesta lärt känna varandra, och andra, under åren. Jag vet ingen annan ö där de boende och de som kommer som turister känner varandra så väl. Överallt hör man Kalimera hit och Kalimera dit. Agathonissi borde byta namn till Kalimera.
För den som är stressad är Agathonissi receptet som alla doktorer borde skriva ut. Ön verkar vara framställt av någon ny slags teflon som stöter bort all stress och press.
Här är några bilder.
Välkommen till Kalimera kanske det står nästa år.
Jag bor på Pension Glaros, som även är en taverna. Tavernan sköts med bravur av världens bästa Jannis. Här bakar han bröd tidigt på morgonen. När han var klar med brödet gjorde han mousaka, från grunden, och det tar sin lilla tid.
När jag hälsat på Jannis hälsade jag på världens bästa Voula i hennes lilla affär. Jannis och Voula träffade jag första gången 2006, och de är några av de finaste människor jag har träffat i Grekland.
Sedan satte jag mig på Taverna Glaros och njöt av stillheten.
På Samos hann jag inte med någon fågelskådning, men jag tog igen det när jag kom till Agathonissi. Dock med snålt resultat.
På eftermiddagen gick jag mördarbacken upp till Mikro Chorio och tog några bilder. På bilden ser ni den lilla hamnbyn Agios Georgios där alla faciliteter finns. Förutom bankomat, som finns i Megalo Chorio som ni ser uppe till vänster.
Idag har jag vandrat till andra sidan ön och tillbaka igen. Innan jag åt lunch gick jag till hamnen. Agathonissis stora sevärdhet är när det kommer en färja. Idag var en stor dag för då kom Nisos Kalymnos, som till och med tar bilar. Just den båten kommer inte alla dagar, men när den kommer lever ön upp och alla är i hamnen. Med båten kom ett fåtal turister och några flera lämnade ön. Sammanlagt tippar jag på att vi är runt 30 turister på ön nu. Imorgon kan det bli en färre.
Läs om Agathonissi här.
Här kan ni läsa om mitt och Camillas första möte med Agathonissi.