[lugnagatan]

Sommaren känns aldrig långt borta här på Kreta: Idag gick det bra med kortärmad skjorta och vinterbyxorna var alldeles för varma, det skulle ha gått bra med kortbyxor.

På kafeterian i Daratso börjar Manolis bära upp ved från källaren, och tänder sedan eld i kaminen. Fast solen fortfarande står högt. Men kaminen håller väl fortfarande på att "invigas", den kom på plats bara för några dagar sedan. Bakom den finns "pannkaks-stekeriet". Pia från Danmark brukar komma på kvällen och börja gräddningen. Nu har hon åkt till sitt hemland över Julen, annars skulle jag väl ha hängt här varenda kväll. Men jag gick hit när jag fått förkylning och halsont, och åt crepes och fick goda råd av "Den Glade Trädgårdsmästaren" - varm rakomeli skulle det vara, men här var den förstås kall. Det gick ned en del och lindrade. Trädgårdsmästaren tillbringar "stortiden" här på kafeterian, alltid lika glad och utåtriktad, med ett stort glas "flygplansbränsle", kanske lite brunfärgat på kvällen. Han använder vingarna även när han sitter, alltid uppåt, ler stort, t.o.m. skrattar när han ser vissa männniskor.

Hotellen står tomma och öde, en vit gås härskar ensam på hotell "Edem", och trumpetar upphetsat när jag kommer förbi. Även Bamboo har stängt nu, så det finns ingenstans att gå.
På Juldagen sken solen och det var ganska varmt. Utmärkt för stav-promenad på stranden västerut. Syntes bara någon harpunerare långt ute i havet. En harpunerare sa till mig att fiskarna nu går längre ut i havet, det är för kallt i vattnet.

Ute i Agia Marina såg jag fler lösspringande hundar än människor på gatorna. Men en kafeteria var öppen på Juldagen, och servitrisen blev helt bestört när jag kom och beställde en Tiro-pita och filterkaffe, men serverade sedan vänligt.

På lördagen innan Julhelgen var jag inne i gamla hamnen i Chania, och föll för en frestelse, att bara stanna där och inte åka hem. Inne i några smala gränder kom en man fram som såg fattig och svulten ut och erbjöd en lyx-svit för bara 30 euro, visserligen den minsta dom hade. Han verkade vara utan pengar, så jag tog tre dygn, alltid roligt att få hjälpa någon nu när det var Jul .











Det blev inte bra väder förrän på Juldagen, då det var dags att åka hem.








Inne i rummet fanns en flaska med äkta livsglädje, så jag hade kunnat stanna inne under hela vistelsen :-)






Här och där var sviterna bebodda.







Dom här nätterna kändes det långt att gå även till Nea Chora, men jag gick en promenad på Julaftons-kvällen dit, några små tavernor var öppna, och upp förbi gamla Kafe Vafe, som nu är ett nytt ställe i blått och lila. Där mitt emot hade kafino "O Giorgios" öppet, det var fint och julpyntat. Någon har tipsat mig att dom nu har levande musik två dagar i veckan.


På Julafton var jag även på ett besök hos Giagia (där jag bodde förut). Köksdörren stod öppen mot bakgården som på den gamla goda tiden, men man ska nog inte bara kliva in. Hör hennes röst inifrån köket , men hon hör inte mig. Genom köksfönstret syns bara lågan av ett levande ljus i mörkret, fast det var mitt på dagen, knackar på detta, då kommer hon ut.- Jag vill betala för sista vattenkonsumtionen, hon tar emot den rundliga summan, det är ju ändå Julafton, och hälsar vänligt "chronia polla" och jag "kala christojenna".

En månad tidigare var jag där och frågade efter vattenräkningen , men fick bara ett "oxi" som svar. Då stod hon och hennes man och sorterade färska kvistar med tobaksblad på ett bord på uteplatsen.


Trevlig helg !