Igår lämnade vi Iraklia för färd med Scopelitis till Naxos.
Jag vill passa på att berätta om lilla Iraklia. Ön har cirka 85 invånare, den minsta invånarmässigt i Cykladerna. Man har skola upp till högstadiet. Men man får inte lära sig engelska eller om datorer, så det är inte mycket bevänt med utbildningen. Nikos fru och son bor i Aten under skoltid till exempel.
Man har en läkare och en sjuksköterska samt en helikopterplatta för bland annat brådskande sjuktillbud.
Befolkningen lever på turism, fiske och get/fårproduktion. Eftersom ön är så karg finns ingen grönsaksodling här, ej heller oliv- eller apelsinträd. En del har dock sin egen grönsakstäppa. Man gillar absolut inte Airbnb. Numera står det tomma hus här större delen av året.
Så till vår situation.
Vi åker hemåt imorgon, en vecka för tidigt. Arne har inte blivit bättre från sin halsfluss och behöver hjälp från vårt Universitetssjukhuset i Umeå. Halsen är blodig och "full med taggtråd". Kan inte ta sin medicin utan kan bara dricka vatten. I Iraklia fick han i sig lite soppa i alla fall.
Så jag har trasslat och donat. Imorgon tar vi Seajet till Rafina och installerar oss på hotel Coroni. På tisdag har jag fixat flyg till Arlanda och samma afton åker vi hem till Umeå. Det har kostat, men hälsan är viktigast!
Nu hoppas jag bara att både Arne och jag har nog ork med resan!
Igår kväll missade Arne den nära fullmånen över hotel Agios Prokopis då han bara sover. På tisdag är den helt full.
Birgitta, direkt från hotel Agios Prokopios.
Som kan berätta en hemlighet: Effie är nu i tillståndet. Vggelis inväntar en flicka om 4 månader!!!!!