[Fysimera]

Genast på morgonen blå himmel, lite nordanvind, men blå himmel. Säkert den flertaligast av vårblommorna öppnar sina knoppar som varit lite hängiga de molniga dagarna. Landskapet får en gul toning.
På vår gård blommar det hundratals av dessa, vart man än tittar så ser man denna budbärare för Kretas vår. Oxalis är blomman som återspeglar solens guld, klockformade blommor i smidiga stjälkar svajar i den svaga vindpusten.

Kort sagt oxalis, på svenska getoxalis, det latinska namnet Oxalis pes-caprae. Xinida säger grekerna. Olle kallar den gul trumpetklöver. Denna blomma är en av de vackraste och fåfängaste ogräs som finns. Det räcker inte med en halvmulen dag, inte solen som då och då tittar fram bakom molnen, den öppnar sina blommor helt bara när solen gassar för fullt. Detta ogräs täcker marken i olivlundar, under vinrankor, det tränger sig i blomsterrabatter och sprider sig på vägkanter, den växer överallt.


Varje Kretaresenär som har besökt ön tidigt på våren har säkert beundrat de gulgula ängarna i sin vårprakt. Där det finns mylla eller annan jordmån, där finns oxalis, ja nästan.



Detta sega ogräs är vackert att beskåda, men växten är en riktig sabotör. Den växer över alla andra nyttiga växter t.ex. vilda ätbara grönsaker, Kretas ljuvliga horta som försvinner när oxalis breder sig. Vår granne Elefteria samlar lite oxalis och blandar det med hönsfoder, annars lämnar även de alltätande getterna det i fred. Man kan ju lägga några blad av oxalis i sin sallad, men det ser man knappast hända här. Man hör det redan från namnet, det finns oxalsyra i växten.



Oxalis verkar vara starkare än sina konkurrenter, den klarar sig trots växtgifter och bearbetar man jorden mekaniskt så blir oxalis bara gladare och växer ännu bättre – knölarna bärs med maskiner och dessutom delas de när man gräver i jorden och förökar sig ytterligare. Nicholas Turland, en av författarna för den urunderbara boken (*/se nedan) som presenterar Kretas växter, skriver i sin artikel om Kretas ogräs: Man kan se på åkermark om man har använt växtgifter, om man har bearbeta dem maskinellt eller traditionellt för hand. Han säger att de åkermarker som man inte har gödslat med konstgötsel och som man har bearbetat med hacka och spade, där växer inte oxalis. Om det hur oxalis ursprungligen bosatte sig i Medelhavsländerna berättar man en historia om en Italiensk överklassdam som tog växten med sig som suvenir från Syd-Afrika i början på 1800-talet.



Från Italien spred sedan växten snabbt över alla länder belägna vid Medelhavet. En tilltalande historia, även om den ej är sann. Vi pratade en gång med vår hyresvärd om oxalis och han, en äldre jordbrukare och olivodlare med gamla anor, konstaterade som en enkel sanning: Oxalis kommer till Kreta från Italien i de italienska gödselsäckarna!
Solen går ner nu något efter klockan sex, himlen blir pastellfärgad bakom Maroulas-höjden. Månen har stigit upp på östra himmel. Oxalis har slutit sig, blommorna har slokat redan en bra stund, denna blomma av solen.

Anna


*/Boken som nämns i texten är Fielding, J. & Turland, N.: Flowers of Crete 2008 Royal Botanic Gardens, Kew, UK ISBN 978-1-84246-079-5