[UlfWiman]

Jag har tagit tjuren vid hornen.

Läste boken ”Tillbaka till Kreta” av Byron Ayanoglo. Mycket bra bok om livet på Kreta sett ur en annan synvinkel. Tänkte att nu fan vill jag veta vem det här är.
Här räds vare sig fan eller djävulen så jag började söka efter honom på nätet.
Fick till slut kontakt med honom (mail-adress) och erhöll ett standard e-mail tillbaka. Tänkte inte mera på detta utan jag hade gjort mitt med kontaktinformation m.m. Helt plötsligt plingar det i min mailbox i Outlook och jag kollar.
–Mail från Byron?
–Jo ett helt personligt brev från denne man där han beskrev att sitt kaffe skulle vara ”metrió” i allt annat så instämde han i mina tankar men inte kaffe ”skletó”.
–Kan vi träffas?
–Jag ska till Kreta i höst är i Montreal just nu, ringer!

Ok, jag svarade inte just då utan ville tänka på vad jag ska säga och hur jag ska formulera mig. Plus att jag läste kanske inte så noga heller.
Då 01.15 söndag (här) 20.15 i Kanada så ringer ”skype” när jag precis lagt mig till ro i soffan efter att ha surrat med Peter alldeles för länge (kul). Svarar med ”Wiman” som vanligt och får följande:
–Hi this is Byron are you Ulf.
–Hmm, Yes I am, who are you?
–Byron!
–Ohh it’s you?
–Yes, how are you?
–Fine, thank’s, how are you?
–I’d thought I’ll make you a call instead of writing.
Sedan fastnade jag i telefon med denna man i en timme och trettio minuter. Jo livet enligt boken är nästan helt sant men han är tillbaka i Kanada igen. Tänker så sakta ta sig till Kreta med alla saker i lite omgångar till den fastighet han faktiskt har köpt. Avslutet blev att jag fick hans mobil och när jag själv är på plats så ska jag ringa upp honom så kommer han då jag inte har bil. Vi ska träffas för kaffe och ”mezes” sedan får vi se hur det utvecklas.
Hans stora intressen i livet är ”vackra” damer och mat som var det genomgående temat i diskussionen. I mina ögon verkar det vara en helt underbar person att lära känna och inte kommer Kreta längre bort för det. Jag ska träffa en annan hemlig person i Athen i höst samt kanske även min hemlige vän här på K. Livet snurrar på och jag försöker hänga med i svängarna.

Skulle ha haft en middag med grannfrun igår, men den ställdes in med 10 minuters varsel. Luddig orsak och bortförklaring. Jag som hade gjort biftéki med vitlök och tomater i plus ugnsbakat klyftad sötpotatis. Ok, skam den som ger sig så jag avnjöt middagen själv. Potatisen var lite knepig att få färdig då den tog 40 minuter innan den mjuknade ordentligt. Det smakade i alla fall utmärkt och jag fick en känsla av att vara ”hemma” igen. Det grekiska rödtjutet ”Kali Gi” förbättrade också situationen men smakade inte så bra som jag mindes. Gick sedermera över till Castillo De Gredos och lördagskvällen blev som vanligt (hej Peter). Somnade i soffan 2 gånger före och efter telefonen och sov illa. Flyttade kroppen vid 05.30 till sängen och sov klart där.
Middagen idag blev knaperstekt bacon, rostad purjo och potatismos. Inte så dåligt alls i mitt tycke.
Har spenderat söndagen med att terrorisera folk på telefonen (hej Monica) och alla andra som jag drabbat.
Måndag är som vilken vardag som helst. men med värmen som kommer gör detta att jag blir mer rörlig (buss).


Uffe (ur vardagen)