[ricky]

Ja, som sagt så har det blivit fel forum och tråd men har jag börjat berätta så får jag såklart avsluta också...
Man visste ju ingenting och det är så illa (skäms) att jag köpte utan att ha sett vare sig hus eller området. Jag hade prutat ned handpengen eftersom köpet var obesett men jag riskerade att förlora nästan 200.000 kr om det visade sig vara ett felköp.

När planet landade på tisdag eftermiddag så började vi med att kolla upp busslinjer och lite sådant runt flygplatsen inför framtiden. Därefter stegade vi mot en taxi. Jag tänkte för mig själv: Är det någon som har koll och ger ett ärligt svar så är det taxichaufförer!

Så fort vi började rulla mot hotellet så frågade jag chauffören om han kände till komplexet för där skulle vi köpa ett radhus. Jag fick lära mig att på Teneriffa går man inte så mycket på adresser utan varje område eller komplex har ett namn som man använder, ungefär som när man tar en taxi till ett hotel så säger man hotelnamnet och inte adressen.
Very expensive area and very good neighborhood, sade taxichauförren!
Jag tittade på grabben och sade. Puh, det var ju ett bra svar. Det hade varit tråkigt om det hade varit tvärtom.


På lördagen när vi åkte hem så ställde jag samma fråga till den taxichauffören igen.
Han tittade på mig och sade med ett stort flin, ja det är betydligt bättre än detta hotellet!
Vi ville ju bara komma ned smidigt några dagar till en billig peng och vi bodde på ett hotel med ett lågt omdöme, och i hotellbeskrivningen varnar man för fest och hög musik i både området och på hotellet, och även om det var en hel del barbröstade engelskmän så var det inte så farligt väsen.

Fakta:
Vi kom ned på tisdag em och åkte till hotellet där mäklaren hämtade upp oss för att ge oss en första visning och vi fick sedan åter en visning till på fredag morgon.
Jag var mycket spänd inför första visningen och för att inte bli besviken så hade man/jag i förväg intalat sig själv att bilder och film kanske är manipulerade och retuscherade vilket de också var till viss del. Jag fruktade lite för att rummen skulle kännas små och det var slitet och muggigt i radhuset. Men en stor sten föll från hjärtat när jag såg att rummen inte var för små. Det var inte heller slitet eller dåligt byggt. Jag hade väl förberett mig på det värsta att jag blev glatt överraskad när det var så helt, rent och fräscht framför mina ögon. Så plötsligt väckte mäklaren mig från min trance där jag bara stod och synade golv, tak och kakelfogar. Det har ju stått tomt några månader sade mäklaren, och då brukar det vara en massa döda och levande kackerlackor men här har jag inte sett några!

Onsdag,vi hade en tid på mäklarkontoret kl 10.00 så vi hann ta en andra frukost med öl och Jäger på strandpromenaden inte långt från mäklarkontoret. Det drog ut på tiden lite inne hos mäklaren och de frågade om vi ville ha påfyllning med en andra kopp kaffe medans vi väntade på det juridiska och jag svarade att de kan hämta oss nere på strandpromenaden så går vi tillbaka dit ned igen och tar nåt gott att dricka.
Vi hann knappt dricka upp innan mäklaren kom och hämtade oss varpå vi nu traskade till Notarien, efter notarien så gick vi till banken, mest för att hälsa och öppna varsitt konto. Otroligt fin service från mäklarna måste jag säga för de skickade med en "snubbe" med oss hela tiden, även på banken och det hade vi ju kunnat göra själv.

Torsdag,Vi åkte själva ut till komplexet som är ett bostadskomplex med mest utlänningar och någon enstaka fastlandsspanjor (nästan ingen uthyrning). Vi satte oss och tog en öl i restaurangen som ligger i komplexet. Det är ett trevåningshus på framsidan med butiker i gatuplan och inne på gården är det park, lekplats, pool och barnpool. Vi bor i ett mysigt radhus inne på själva gården. Det kanske låter kanske som det är livligt och skränigt men det är ett väldigt lugnt komplex.


Vi träffade ett trevligt engelskt par i restaurangen som vi såg komma ut genom grinden. Jag frågade om de ville släppa in oss och Bob följde med in och vi hade en mycket givande pratstund. De hade bott där sedan det byggdes år 2000. Det hade varit mycket problem under årens lopp med både det ena och det andra men sedan några år tillbaka så var nu allting bra och de trivdes ypperligt.
Bob och även andra grannar som haffade oss och frågade vad vi gjorde där, och om vi skulle bo där eller hyra ut (gud förbjude ungefär). När vi sade att vi skulle bo där själva några gånger om året med familjen så då sken de upp som små solar.

Fredag var det som sagt en andra visning av huset. Mäklaren hämtade oss på hotellet i vanlig ordning. Han propsade på att visa fler lägenheter. Sonen kunde ju gott köpa ett eget eller så kunde jag ha ett till för uthyrning resonerade han.

Lugno fin nu! Vi ska först åka ner några gånger och lära oss mer innan vi börja prata om att fatta beslut och handla mer.


Nu hade vi sett bostaden två gånger och området tre gånger och det gav samma lugna sköna intryck varje gång och det riktigt bubblar i kroppen, det här är helt klart en stor händelse i ens liv.

Nu Kan jag inte göra mer! Alla kontakter är etablerade, pengarna står på ett klientmedelskonto och alla fullmakter är skrivna.

Den 26/11 ska vi få nycklarna i handen uppe hos notarien och i det ögonblicket är bostaden vår. Den här behåller vi nog för oss själv och familjen utan uthyrning tror och hoppas jag?

Dagen efter den 27:e kommer leveransen till bostaden med den nya våningssängen, madrasser ochalla nya sängkläder. Frakt och montering kostade 30€. Tack vare sviterna efter min stroke så måste jag planera och förlita mig på andras tjänster då min vänstersida inte gör någon större nytta. Tack o lov så klarar jag att gåu ppemot 5-6 km om dagen iaf.

Det har nu gått två veckor sedan vi kom hem och mäklaren har mejlat mig andra objekt till vettiga priser i rena uthyrningskomplex och nu gäller det bara att förankra det lite fint hos frugan för jag vet precis hur hon kommer att reagera. Men det är en helt annan historia och hur den slutar får framtiden utvisa.

Jagkan redan höra frugan inne i mitt huvud säga. Jaa, vi har inte ens fått huset och du är redan igång med dina projekt (tung suck!!).

Denna underbara kvinna håller mig nere på jorden då jag har en tendens att skena ivägmed mina projekt.

Nu gäller det verkligen att försöka njuta av detta och behålla fokus så att den här underbara ungdomsdrömmen inte görs om till ett torrt affärsprojekt.

Det är tyvärr min baksida konstaterar jag just nu i skrivandets stund och jag har bett alla i min närhet som familj, mäklare och bank att väcka upp mig om jag börjar rynka ögonbrynen och den drömska blicken och det fåniga leendet försvinner. Det här är inget projekt som bara ska avslutas. Det här är och ska vara en oas, en lisa för själen, glada drömmar, njutning, vin och grillade sardiner, lyckligt umgänge med familj och äkta glädje i 25 soliga grader!!


Må väl och kyss vårt älskade Grekland!