[Fältjäntan]

17.5
Vi väcktes av vågornas brus mot stranden. Vinden hade friskat i och det gick vita gäss på havet. Efter frukosten på balkongen tog vi oss ner och hyrde varsin solstol på en mycket öde strand. Jag skrev tog oss ner. Den träningsvärken i benen efter 6 timmars vandring stadigt nerför, ja den har vi aldrig upplevt varken tidigare eller senare. Det var bäddat för en mycket lugn dag.
Vågorna gick höga och det blev snabbt djupt, så stranden var inte idealet för oss, men vi var i alla fall i och doppade oss.
Framåt ett, halv två började de första Samariavandrarna dyka upp, varma och dammiga, några med skrapsår på knän och armar, några med totalt olämpliga skor. Borde finnas någon som stoppade innan dom började vandringen.
En stadig lunch, greksallad och stuffed tomatoes och så ner till stranden igen.
Från vår balkong hade vi första parkett till allt som hände i hamnen och på stranden. Precis nedanför vår balkong höll man på att bygga ett nytt hus, förmodligen en ny taverna eller utbyggnad av den vi hyrde rum på. En gubbe som kapade, svetsade, skruvade och fixade och en annan liten tjock gubbe som var hjälpreda och sprang och hämtade saker hela tiden. Ganska underhållande.
Vi började få lite ont om kontanter, så vi försökte växla, men trots skyltar om "Exchange money" på tre ställen, så var det ingen som kunde. Så det blev lite småplock på balkongen på kvällen igen.