Sv: Kreta 2005
14.5
En lugn och tyst morgon, ingen höna som förde oväsen.
Vi började med att kolla upp busstiderna, det var ju lördag, hade vi inte tänkt på. Men det var samma tider alla dagar. Köpte biljetter till kl 12.00. Gick en runda nere i hamnen och tittade på fiskebåtar som kommit in. En massa konstiga fiskar som såldes direkt vid kajen.
Bussen gick på utsatt tid och var i stort sett fullsatt. Modern buss med AC och bälten.
13.45, efter en vacker och slingrande väg var vi framme i Chania. Varmt och stökigt. En snabb koll efter tider till Omalosbussen, in med bagaget som skulle förvaras, köpte biljetter till Omalos och kl 14.00 exakt gick bussen och vi var med. Snacka om timing.
Vi var 4 passagerare, vi två och två tyska tjejer som också skulle övernatta i Omalos.
Utanför Chania låg vidsträckta apelsinodlingar. Efter en halvtimma började stigningen upp mot Omalos. Trollstigen kunde slänga sig i väggen. Smalt och brant och hårnålskurva efter hårnålskurva. Men det gick lugnt och fint och 15.15 var vi framme vid Samaria. Jag hade suttit och försökt få ihop ett berömmande ord på grekiska till chauffören för hans fina körning, men jag kom av mig. Den lugna och fina chauffören visade sig vara en väldigt vresig typ. Varken vi eller tjejerna visste att man skulle kliva av bussen i byn Omalos för att hyra rum. Vi fick en ordentlig utskällning på grekiska, men vi fick i alla fall åka med tillbaka 4 km till byn när han vände för att köra tillbaka till Chania.
Vi hyrde rum på hotell Exari (finns fortfarande kvar) för 25 Euro. Vi var dödshungriga, för vi hade inte ätit mer än en halv macka och ett äpple var under hela resan. Hann ju inte äta i Chania. Så det blev en sen lunch på hotellets servering som smakade underbart.
Tog en promenad på ca 1 timme och njöt av stillheten. Lite blåsigt men varmt i solen och fågelkvitter och skällor från gätter var allt som bröt tystnaden.
Fixade fika på rummet när vi kom tillbaka. Reströtta efter en lång dag blev det en tidig middag med vin i restaurangen innan vi hittade hem till sängarna.
Kerstin
|