Jag fastnade för Nea CHora för att det kändes så genuint grekiskt. Kände aldrig att det var "turistförstört". Upplevde inte massa hotell, utan snarare att hotellen låg insprängda bland bostäderna. Att sitta på en fiskrestaurang i hamnen mitt bland små och stora grekiska sällskap får man inte göra så ofta på andra orter. När jag var där var det mer greker än turister på restaurangerna. Härlig atmosfär som turisterna fick smälta in i på ett naturligt sätt. Att promenera på morgonen o se de äldre grekiska männen sitta med sin kaffekopp o tjöta fick mig att tänka på vilken skillnad det var där mot hur våra äldre har det i Sverige med ensamhet o isolering. På eftermiddagen såg man greker promenera ner till stranden i badrock eller bara badkläder och ta sig ett dopp efter dagen för att sen slagga in en stund i sanden som faktiskt var som guld. På kvällarna satt familjer o kärlekspar på stranden o myste under nåt träd medan en knallröd sol sakta gick ner. Strandgatan var så gott som trafiklös, men upptogs i stället av blå fyrkantiga bord i långa rader. Ingen dunka-dunka musik eller tingel-tangelbutiker, utan ett lugn som infann sig hela tiden. Ja - de fastnade jag för
