[Fältjäntan]

Eftet en överdådig frukost med allt man kan önska sig drog vi iväg till Vikos igen och gick vandringsleden ner i Vikosravinen. Det var ingen lätt vandring, inget för den som har anlag för svindel. Smal, stenig stig, ibland mycket brant. Efter 1 timme och 40 minuter var vi nere i botten och kunde njuta av härligt kallt vatten som strömmade från källor i bergen
Så otroligt vackert, värt varenda steg. Vi tog en lång paus där med matsäck och påfyllnad av rent, friskt vatten till hemgången
Tog ungefär lika lång tid att gå upp igen, men var plågsamt jobbigt. Undrar varför man utsätter sig för det här. Vi är inga ungdomar, jag 76 och gubben 67. Men "jag vill tacka livet, som gett mig så mycket" o s v. Drömresan som jag sett fram emot så länge går verkligen i uppfyllelse. (Och knäna höll idag också)
Hälsningar från en ganska trött Kerstin