[UlfWiman]

Livet är så sakta åter

Jag fick en e-post i förrgår från min väninna Chris i Dublin. Hon tycker att jag ska gå i skola igen. Ta en ”masters” i engelska. Det vete fasen, men suget finns. Jag blir mer och mer insnöad i äldre engelska /amerikanska filmer. En av mina stora favoriter är Anthony Quinn. Den sista filmen som jag fått på mitt bord att översätta är Noble House med en mycket ung Pierce Brosnan. 6 timmar och 45 minuter film, det är ganska mastigt det.
Jag ser det som en form av terapi att göra översättningar för att inte tråkas ihjäl.

Livet som pensionär är faktiskt jättetråkigt, framför all om man har ett handikapp som jag och blir bunden hemma. Ser fram emot sommaren med glädje då lite av min rörlighet kommer tillbaka med värmen.

Jag svarade Chris och fick genast ett erbjudandet skickat till mig om att gå i skola i Dublin och samtidigt bo hemma hos Chris.
Inget att förkasta då hon är en mycket nära vän.
Det här är mycket självutlämnande, men jag känner mig trygg på ”Kalimera” då jag har många riktiga vänner här.
Annars hade jag inte skrivit något.

Några av er har eventuellt fått ett mail från mig från en konstig e-site. Släng det i papperskorgen. Det är inte jag som skickat det utan någon som kapat min adress.

Livet går i alla fall vidare.
Jag har nu varit hemma i Sverige ett år och det sätter sina spår.
Jag misstrivs inte det minsta, men saknar naturligtvis Kreta något våldsamt.
Det måste ligga i blodet. Flera av er jag pratat med kan inte heller förklara detta med Kreta. Det måste ligga i generna [vi har säkert varit Kretensare i ett tidigare liv]. Antingen älskar man ön eller så inte.
Mina vapenbröder Lars och Ole vet vad jag pratar om, även Peter med sin kärlek till Tilos.
Vi pratar i alla fall samma språk, en kärlek till ett land i fjärran.
Jag har i alla fall haft den exklusiva rätten att få bo där i många år.

Ni är fler som önskar att få göra detta, men tänk er för noga. Jag har testat det mesta hals över huvud och resultatet är inte bara positivt.

Jag har några få vänner jag måste få träffa innan mitt jordelivet är till ända. Detta var ingen profetia utan bara lite planering av livet.
Omfattar Monica P [mycket kär vän], Athanasia, Litentuva, Nektaria, Peter, Admirala, Arne och Janne [The Boss]. Resten har jag mött hemma hos mig i Agioi Apostoloi.
Inte att förglömma i detta ”Nike” som jag har en speciell kontakt med.

Jag har nu testat 2 flaskor vin.
Notios Argirogitikio nr 95589 på bolaget.
Surt djävla grekiskt vin. Inte en smakreferens till det jag brukar dricka.
Okej bortskämda jag med näsan i Antonis vintunna. Det här var hästlängder från det jag brukar inmundiga.
Alltså en stor besvikelse. Jag gillar ”Morbror David” [Mavro Daphne].
Det vinet är det stil på och lokal prägel. Finns inte att köpa längre på bolaget.
Varför vet jag ej.
Kanske leveransproblem, vad vet jag. På Kreta finns det i alla fall liknande i de flesta butiker.

Våren börjar göra sitt antågande även här i norr. Snön minskar så sakta på djupet och vissa dagar droppar det faktiskt ute. Gångvägarna i området börjar bli farbara för mig utan risk för livet och eventuellt sjukhusbesök.
Tyvärr så drar min ”cykel” in så förbaskat mycket sand så det är värre än på Kreta i mitt vardagsrum här i Öjebyn.

Äntligen har jag snyggt och rent hemma.
Städtjejen var här 09.00 i morse och dammsög och skurade.
Nu är det rent och snyggt i min lilla lya till det facila priset av 250.- [helt lagligt]. Vi har nu bokat upp en gång i månaden fram till jul 2009. Hon kan även stå till tjänst med tvättservice av en tvättkorg en gång i månaden. Jag älskar fri företagssamhet och initiativkraft från våra yngre medlemmar kontra kommunens service. Den kommunala servicen är kopplad till hur mycket du har i pension och inte till ditt behov.

Det doftar så gott och är så fint när all sand är borta och fläckarna på golvet är försvunna.
Jag är ingen skitig människa, men fixar inte att torka golvet då det för det mesta slutar med olycka och 5-7 liter vatten utslaget på golvet.
Mindre bra situation. Men jag har lärt mig att be om hjälp i alla fall. Mitt egna sista försök slutade med en ny mopp då jag knäckte den gamla i sista fallet.

Jag tror jag hittat medelhavets känsla och smak. Svaret är Timjan i alla lägen, soppor och grytor av alla de slag smakar helt plötsligt grekiskt efter ett tillägg av Timjan. Antingen är Greklands kockar enkelspåriga eller så är det hemligheten. Italien har andra kryddor och likaså Turkiet och Frankrike. Men timjan är Grekland.
Just nu har jag en kokande löksoppa på spisen enligt Georgios på Ozón kokande på spisen. Det som fattas inför middagen är färskt Grekiskt lantbröd.

Uffe vid knapparna