Ja, nu var det dags att berätta lite om mig för er.
Janne har frågat även mig om jag har lust att skriva lite om vardagen här i Grekland. Nu kommer jag inte att vara så duktig som Uffe och KalymnosMonica utan det blir nog mera sporadiskt.
Heter alltså Monica och är 44 år, kommer från Stockholm, Gubbängen.
Har jobbat som sekreterare, receptionist, på dagis och inom äldreomsorgen. Gillar alltså att ha folk omkring mig, gammal som ung.
26 år gammal träffade jag honom,
den stora kärleken.
Tog en restresa till Kos ensam, och första kvällen på tavernan där han jobbade sa det dubbelKlick när vi såg varann.
Efter ett halvår kom han med sin resväska till Sverige och där bodde vi i 9 år innan vi flyttade ner hit. Under tiden i Sverige fick vi 2 barn, en flicka och en pojke. Vi var nere varje år i Grekland, gifte oss ett år, och döpte barnen andra år.
Efter 7 år i Sverige, ville hans mamma bygga ett hus på sin mark.
3 lägenheter skulle det bli, en till min man och varsin till hans 2 systrar.
Vi skickade ner pengar från Sverige varje månad för att få våran lägenhet klar. Och nu skulle det stora beslutet fattas
Skulle vi bosätta oss själva där, eller skulle vi bygga färdigt och hyra ut.
Eftersom min man inte trivdes så bra i Sverige, beslutade jag mig för att nu är det min tur att försöka i hans land.
Första åren var svåra, kan erkänna att även idag kan jag längta till Sverige. Eftersom jag hade små barn när jag flyttade ner är det lite annorlunda, då det är mycket tuffare i skolan här, plus att flickorna hålls väldigt hårt kan kulturkrockarna bli många. Men det ska jag skriva om en annan gång.
Nu ska mamma och jag bege oss till den stora marknaden som är varje fredag. Där gör man fynd och mamma som är här och hälsar på älskar marknader, så jag är rädd att det här kommer att ta tid innan vi kommer hem igen
Monica vid tangentbordet