[UlfWiman]

Det här är taget ur dagens PT från det jag började skriva om 2003. Lång pressläggning?

Citat från Bengt Urban Franssons ledare //

Rubrik
GREKLAND Förutom medierapporteringen kring den ekonomiska krisen i landet och behovet av stöd från de övriga EU-länderna är det anmärkningsvärt tyst om Grekland i medierna. Detta trots att invandrare förföljs, och nynazister öppet demonstrerar på Atens gator.

Vad är det egentligen som händer i Grekland? Det är en fråga man bör ställa sig. Landets ekonomiska kris är nästan ofattbar. Landets kreditvärdighet har just sänkts, och landet hamnar numera i samma statsfinansiella liga som Vitryssland. Landets statskuld ligger på etthundrafemtio procent av landets bruttonationalprodukt. Det saneringsprogram som landet tvingas genomföra för att erhålla internationellt stöd är rena stålbadet där sänkta löner för de offentliganställda, försämrade pensionsvillkor och omfattande privatiseringar är en del av åtgärdsprogrammet.
Denna ekonomiska kris föder naturligtvis en stor oro hos det grekiska folket. Många har svårt att klara sin vardagsekonomi. I svensk television har vi kunnat se reportage om familjer som splittras och man flyttar hem till sina respektive föräldrar för att klara morgondagen när man vräkts från sin lägenhet på grund av obetalda hyror eller strömmen stängs av för att man inte klarar att betala elräkningen.
Social oro föder motsättningar. Det är ingen som helst nyhet. Situationen i Tyskland under den djupa ekonomiska krisen under trettiotalet skapade stora motsättningar i det tyska samhället. Detta ledde till en situation i landet vars konsekvenser vi i dag helst vill glömma. Och nu händer saker i Grekland, som liknar de händelser i Tyskland som föregick det andra världskriget. Och förvånansvärt få reagerar och slår larm.
Förra torsdagen drabbades den grekiska huvudstaden Aten av upplopp i ett av stadens invandrartäta områden. Detta efter att grekiska medier rapporterat om ett rånmord, på en man som var på väg till sjukhus med sin gravida hustru, där gärningsmännen beskrevs som mörkhyade. Under upploppet angrep hundratals svartklädda fascister människor med icke-grekiskt utseende varvid minst en knivhöggs till döds. Det förekom även stenkastning mot hus bebodda av invandrare och vandalisering av bostäder. Rop som "Var är invandrarna nu?" och "Jobb till endast greker" skallade.
De följande dagarna demonstrerade fascistiska och nynazistiska öppet på gatorna och från sjukhushåll rapporterades om att minst tjugofem invandrare skadats under oroligheterna. Några dagar före dessa upplopp kastade någon in en brandbomb i en moské efter att först ha ritat ett hakkors på fasaden.
Oavsiktligt får händelserna i Aten tankarna att gå till händelserna i Berlin år 1938 under det som senare kom att kallas Kristallnatten.
Situationen för de migranter som lever i Grekland är således svår. Men det är inte bara det rasistiska våld som de utsätts av från fascistiska och nynazistiska grupper som skapar problem. Även de grekiska myndigheterna underblåser problemen. Den grekiska polisen river regelmässigt migranternas "olagliga" läger med hänvisning till de inhumana förhållanden som råder i lägren och den hälsofara som dessa läger utgör. Sedan lämnar man dessa människor vind för våg, hemlösa utan skydd mot väder och vind.
Men om detta talas det tyst i det europeiska samfundet, trots att Amnesty International gång på gång riktar hård kritik mot Grekland för det sätt som man behandlar de asylsökandena och hur deras ärenden hanteras.
Är det inte dags för den Europeiska Unionen att reagera och att agera i denna fråga? Vi kan inte tysta låta detta hända. Har vi inget lärt att vår historia.

//Slut citat

Vad är det som händer i vårt älskade land?
Jag hade kunnat skriva denna ledare själv om jag haft möjligheten.

//Uffe