Visa ett inlägg
  #1  
Gammal 2014-02-14, 20:31
Fysimeras avatar
Fysimera Fysimera är inte uppkopplad
 
Reg.datum: feb 2011
Ort: Kreta / Rethymno
Inlägg: 691
Standard Några dagar runt Elounda

Vi körde österut, vid Agios Nikolaos tog vi mot norr och kom fram till byn Elounda. Det var planerat att reka nya vandringsrutter för våren här på Kretas nordöstliga stränder. I byn hittade vi ett öppet pensionat, en öppen pizzeria och ett tiotal öppna kafenion. Att så många kafenion är öppna och att det sitter rätt många kunder i var och en av dem beror på att Elounda ger arbete till så många just nu. Överallt hör man klinkande och pinglande, man målar och gräver upp gator. Här ser man fortfarande en hel del utlänningar i byggjobben.

Man sade om denna Elounda ännu för några tiotals år sedan att den är en idyllisk fiskarby. Den som har besökt Elounda under turistsäsongen vet bättre: det vimlar av turister här och inte minst vid båthamnen, antingen på väg till eller ifrån ön Spinalonga. Vid strandkanten strax utanför bykärnan ligger flotta hotell som man nämner till sexstjärniga lyxlogi, inkastarna i den ännu mindre byn Plaka hojtar på flytande franska. Elounda är semesterparadis för eliten. Ett lokalt skvaller berättar att Lady Gaga planerar sitt hus här i närheten

Men nu, mitt på vintern och renoveringsarbeten har fiskarbyn Elounda stigit fram igen. I hamnen gungar underbara små fiskarbåtar i granna färger, bygatorna är folktomma och stilla. På en taverna har man lämnat dörren lockande öppen, men husmodern berättar att hon lagar mat bara för familjen. Några strandtavernor i Plaka har öppet under helgen, annars täcks byn av buller och damm, man renoverar här rören under gatorna.

Februaridagarna är plötsligt soliga och varma, på morgonen ligger Spinalongabukten spegelplank. Vi vandrar och fotograferar. Vi blir överraskade av blommande vilda orkidéer högt uppe på Agios Jannios halvön: Tiotals, skulle man våga säga hundratals hyacintorkidéer (Barlia robertiana) och en anna sorts skönheter (Orchis collina). Det finns så många av dem att man inte får plats att gå bland dem. På andra ställen ser vi sedan inte mer blommande orkidéer. Fast våren börjar tidigare på östra Kreta än någon annanstans på ön, generellt har vårblomningen inte riktigt kommit igång ännu.

Vi fotograferar Spinalonga ön från nya vinkel. Det känns lite konstigt att se denna välbekanta ö nu när jag följer tv-serien som man har gjort efter Victoria Hislops bok ”Längtans ö” i finsk TV. Jag står här på kullarna ovanför byn Plaka och ser rakt in i gångna tider
Nästa dag går vi upp på Oxa berget som reser sig söder om Elounda, berget är inte högre än knappt 600 meter, men det bjuder på vida vyer över Agios Nikolaos till snötäckta toppar av Dikti-bergen och långt ut på den glittrande havshorisonten.

Det berättas att detta Oxa-berget har gett skydd till forntida minoer som sökte gömställen ifrån erövrarna av sin ö över tusen år före tidsberäkningen. Efter de tiderna finns här kvar en stor mängd mer eller mindre ruinerade vattenreservoarer. De skulle vara hundra till antalet, nu har man hittat 99 och den hundrade, den skulle vara den som gömmer det stora skattet…

Under alla uppror och krig har Oxa-berget varit ett samlings- och gömställe för motståndsrörelsemän. Härifrån ser man långt, det var inte lätt för fienden att komma hit upp och söka någon. Mellan topparna har man byggt en liten kyrka, tillägnad till Det Heliga Korset. I september firar man här kyrkans namnsdag, panagiri. Då vandrar hundratals festdeltagare på bergssluttningar.

Bakom Oxa-berget öppnar sig en fridful dalgång med olivträd och runtstrosande fårskockar, högre upp såg vi getter som trivs på höjder. På botten av dalen hittar vi ett litet betonghus och på trappan står en liten svartklädd kvinna och vinkar. – Elate, elate, kom, kom! Vi sitter ner med henne i solen, en rakisup, några valnötter från egna träd, färskt vatten att skölja allt ner.

Vi ser på bilder av barn och barnbarn. Fru Georgia bor under vintermånader här i armhålan av Oxa-berget med sin make. De sköter sina får och getter som nu går uppe i bergen, de odlar sina små åkrar. De svarta kläderna har inte denna gång att göra med änkeståndet utan med bortgången av ett barn: av sönerna denna allra modigaste blev skjuten av sin bästa vän. Fru Georgia ser på bilden av sonen och pekar på sina ögon, fyllda med tårar. – Pallikari, säger hon, en modig kretensisk man.
Vi pratar om de fyra andra barn, om deras arbeten, deras hem, om barnbarn. Till påsken packar fru Georgia och maken sitt liv här och flyttar med fåren och getterna upp till Lasithi platån till sommarbyn. Dit kommer även alla barn med familjer för att fira påsken. Vi fortsätter vår resa, de enda ljud man hör här är fåren som bräker och fågelsång.

Den sista dagen hinner vi strosa runt på Kolokitha-halvön. Denna låga landremsa skyddar Elounda för alla vindar. Stenbelagda åsnestigar, urgamla kyrkor, stadsruiner som har sjunkit in i havet, gamla saltsamlingspannor, ett mosaikgolv från fornkristen tid – sevärdheter tillverkade av människohanden tar inte slut här på Kolokitha-halvön! Och precis som naturen också ville för sin del bjuda på sevärdhet: vi får följa hur en vit häger (Ägretthäger enligt Janne) som fiskar i saltpannornas grunda vatten.



Lite utsikts bilder från toppen av Oxa berget




Dessa underbara dagar gav resultatet av en helt ny Blomsterströvtågsvecka.

Anna vid pennan Olle bakom kameran
Svara med citat