Äntligen hemma igen och kan njuta av utsikten ner över bukten! Resan gick förvånansvärt bra. Lufthansa skickade en blankett där vi kunde checka in över nätet. Där fanns rutor att kryssa i för "Är vaccinerade" och "Har PLF", och på Arlanda kollade bara att dessa rutor var ikryssade. Själva dokumenten ville de inte se. På planet till München fick alla varsin flaska kallt vatten. I München hade vi en knapp timme på oss att byta plan, men det gick smidigt. Jag såg från fönstret hur våra resväskor lastades på det nya planet, så där försvann ett orosmoment.
I München ville man också bara se incheckningsblanketten och passet. Sen bar det iväg till Rhodos. Även på detta plan fick vi varsin flaska vatten.
Vi fick inte komma in i Grekland förrän vi hade visat upp att vi hade en PLF. Polismannen var inte intresserad av vad som stod där, bara av att vi hade en. Där hade vi tre timmar på oss att byta, så vi tog en lätt lunch på flygplatsen innan vi kunde checka in på flyget över till Karpathos. Där ville man se båda våra vaccinationspass. Det gick snabbt att komma över. Planet blev färdiglastat en kvart innan avgång, och man lyfte omedelbart. Bara fullt till en tredjedel. Vi hade medvind, så vi landade tjugo minuter innan beräknad ankomsttid.
Väl framme fick vi en spritt ny, skinande röd Hyundai att röra oss med. Handlade det nödvändigaste innan vi slutligen kom fram till hotellet och välkomnades av Popi. Pratade om hur vi hade haft det sedan sist, och hon blev ledsen när hon nämnde maken, som gick bort förra året. Det var så tomt utan honom, sa hon och pekade bort mot stolen framför tv:n, där han alltid har suttit på eftermiddagar och kvällar så länge jag kan minnas.
På kvällen gick vi bort till Pelagos, som var fullt! Men vid ett litet bord satt Riitta och Leif, så där kunde vi slå oss ner. De berättade att de varit tvungna att vända om kvällen innan, då det var kö utanför. Det är en dansgrupp på besök, och de bokar upp ett flertal bord varje kväll ... Vi tog vår vanliga förstakvällsmiddag, en varm och en kall pikilia med vitlöksbröd. Sen njöt vi av mat och musik ett par timmar. I pausen hälsade vi på Xronis och Flourios och pratade en stund. Sen gick vi vidare till Asteri, där Vassilis sjöng. och stannade där till midnatt. Mycket sång och dans även där, fast på Asteri droppar folk in direkt från gatan, dansar några låtar och går sedan vidare. Vid midnatt gick vi hem och störtade i säng.
Idag tillbringade vi förmiddagen vid poolen, för att försiktigt vänja våra kroppar vid solen innan vi ger oss iväg och tillbringar någon längre tid vid en strand. Så småningom tog vi oss ner på stan. Överallt träffade vi gamla vänner, och varje gång pratade vi alla om hur det här covidåret har påverkat oss. Det är roligt att se att så många finns kvar, men också sorgligt att så pass många inte finns kvar, av olika orsaker.
Det mesta i Pigadia är sig likt. En del affärer har slagit igen, bland annat vårt lilla bageri! Elea, en av favoritrestaurangerna finns inte heller kvar. Aris och Ana flyttade till London för att kunna ge barnen en ordentlig utbildning. (Och därigenom försvann även min hårfrisörska!) Internetcafëet Pot Pourri vid kompasstorget är igenbommat. Det är vad vi har hunnit upptäcka på lunchrundan.
Annars är den största skillnaden mot tidigare år trafiken! Det är märkbart många fler bilar som kör runt i stan och svårt att hitta en plats att ställa ifrån sig bilen.
Men nu är vi i alla fall här, och har inga större bekymmer än att fundera ut var vi ska äta middag ...
Karin
lycklig