Gubbar, gummor.
Fenomenet gubbe ...
...och gumma...
Då, för länge sen, när jag var ung, var gubbar och gummor något perifert . Jo, min far var urgammal i mina ögon, förstås, och gubbarna som kom med sina mjölkkrukor till hämtstället varje morgon, var urgamla gubbar , givetvis...oberoende av den faktiska åldern.
Sen jobbade jag i fyrtio år på sjukhus och där fanns det gott om gubbar. Kanske de inte var lika urgamla längre, eftersom jag hade blivit äldre själv och liksom närmade mig den äldre generationen, eller nåt.
Jamen nu då! Gubbar överallt. Just nu har min man, gubbe, besök av två vänner, gubbar, brödbilen kom just och min granne, gubbe, och bagaren själv, gubbe, hade en intressant diskussion om någor gubb-ärende.
Håhåjaja. Jag går förbi spegeln och ser mig sjlv.
Kommentarer onödiga.
|