VÅR RESA TILL LEROS del 5
Tiden går fort när man är lycklig sägs det. Och jag kan meddela att tiden här på Leros går rasande fort. Nu har vi bara någon dag till här för den här gången och jag har så mycket kvar att berätta tycker jag. Men jag får försöka koka ner det så gott det går.
Leros är ingen utpräglad vandringsö har jag läst. Det stämmer måhända med vad de flesta vanliga vandrare menar. Om man tänker sig stora obebodda vidder med mer eller mindre obefintliga åsnestigar och vandringsleder att följa så stämmer det säkert.
Leros är en till ytan liten ö som är ganska tättbefolkad. Det innebär att det är korta avstånd mellan både byar och människor. En del byar hänger nästan ihop. Det är något som passar mig perfekt eftersom jag nog är en lite udda vandrare. Mina vandringar är inte så väldigt långa och får gärna gå bland ett levande vardagsliv.
Det har blivit tre promenader för mig och Birgit från Panteli till Alinda. En gång bara för att det var kul att gå. En gång tillsammans med Sjöborren och Blåtrast i fredags då vi åt middag och lyssnade på fin grekisk sång och musik i Hotel Alindas trädgårdstaverna.
Tredje gången var ikväll då vi åt en mycket spännande och välsmakande middag på To Steki taverna. Krögaren undrade om vi var beredda att ge honom fria händer med en Meze-middag. Det var självklart en chans som vi inte missade. Mycket gott och spännande. Det mesta var rätter som vi inte smakat tidigare.
En annan vandring var när jag och Blåtrast för några dagar sedan vandrade bilvägen upp Pantelis fästning högst uppe på berget. En svettig vandring mitt på dagen i över 30 graders värme. Jag är nog lite galen, men jag älskar det. Väl där uppe bjöds vi på en magnifik utsikt över stora delar av ön. En gammal dam inkasserade 2 euro i avgift för tillträde till borgens museum och kyrka. Innan vi påbörjade vandringen tillbaka ner bjöds vi på väl isat vatten. Jag tycker att kallt vatten utan bubblor är mycket gott. Men i den värmen och på den höjden kan man kalla det "himmelskt gott".
Från den fina utsikten vid borgen spanade jag ända bort till Lakki. En by som ligger på andra sidan ön. Den blev målet för en ensamvandring som jag gjorde en annan dag. Ingen jättelång tur alls. Men lite promenad i värmen och sedan en ouzo-Meze vid hamnpromenaden är inte fel.
På den här resan har det inte blivit några turer med moppe. Dels pga att jag vid en förfrågan fick ett enligt min mening hutlöst priserbjudande. För en 150cc begärdes först 18 euro per dag vilket sedan jämkades till 15. Men vederbörande var inte medveten om sin taskiga förhandlingssituation. Liten ö och korta avstånd. Vem behöver då en skoter? Därför istället många trevliga vandringar.
Till den mera avlägsna byn Blefoti i norra änden av ön tog vi igår den kommunala bussen. Tidtabellen gav oss c:a 2,5 timmar innan det skulle vara dags för återfärden. Den tiden använde vi tillsammans med Sjöborren o Blåtrast till i mitt tycke en av de trevligaste luncherna i Grekland, på byns enda taverna.
Av kvinnan som serverade fick vi på bordet in ett antal av de välsmakande smårätter som vi hittade i menyn. Hon märkte vårt matintresse och hämtade ut sin mor som var kock på stället. Sen följde en mycket trevlig samvaro på engelska/grekiska/tyska där hon förklarade recept mm för oss, förevisade smeten till vegetariska biffar som vi sedan efter fritering fick avsmaka. En riktig höjdarutflykt!
Ja som ni märker finns det massor av upplevelser att berätta om. Men nu får det räcka för den här gången.
Fortsättning följer .......
Masse
Från ett något kyligare
Leros (bara 29-30 grader, dvs nätt och jämt "Masseväder")