[Fältjäntan]

27.9
En lugn morgon. Lämnade ett vykort från svensk skärgård till vår värd och han förundrades över grönskan i den svenska naturen. Fick en trevlig pratstund med honom innan vår taxi kom och trasslade oss ut ur Gamla sta´n genom trånga gränder bland turister och sist ut genom en smal port i muren. Så trångt att han fick fälla in backspeglarna på bilen för att komma igenom.
Hemresan gick bra, bagaget kom som det skulle och bussen till parkeringen anlände snabbt och så var den resan över.
En liten sammanfattning. Alla öar vi besökte hade sin tjusning. Det var väl bara Kos som vi inte riktigt kunde känna var vår favoritö. Ön som gjorde mest intryck var ändå Kalymnos. Ibland förstår man inte riktigt varför man trivs så bra på vissa öar. Det är något med atmosfären, omväxlingen i naturen, hur man blir bemött av befolkningen och man känner bara sorg när man åker därifrån. Kalymnos var en sådan ö. Det finns en annan favorit - Agathonisi - en ö där det egentligen inte finns något speciellt, men som vi kom att älska och det var med tårar i ögonen vi reste därifrån. Längtar tillbaka.

Tack för att ni följt oss - det har ju inte hänt så där väldigt mycket - men det behövs ju inte. Det allra viktigaste är ju ändå att få komma till Grekland. Att bara ta dagarna som dom kommer, inte ha allt för mycket planerat - bara vara.
Kerstin, som genom mina gamla dagböcker från våra resor återupplever allt det fina vi gjort och hoppas att det ska bli flera resor framöver.