Sv: Er man i Ierapetra 2018, december
Fram till 1963 var jag 100 % jämte. Sen blev det studier i Stockholm och jobb lite här och där, och sen blev det Grekland som tog över.
Väldigt få släktingar och vänner finns kvar där i norr, som det ju blir, dels för att vi som blev vuxna på 60-talet förväntades att flytta söderut, där jobben fanns, dels på grund av min ålder som naturligtvis medför att många av de jämnåriga har gått hädan...
Man kan flyga med Google över bekanta områden! DÄR planterade vi skog! DÄR hade vi ungdjur på sommarbete! DÄR finns en bro nu, vi åkte färja...
Saknaden kommer i små ryck, men jag aktar mig för sentimentalitet, är bara nöjd över att ha haft en bra utgångspunkt för resten av livet.
Lumpen ja, vi hade A4, I5 och F4 , så bassar var det gott om.
|