[sjöborren]

Vi är ett 10-tal personer på torget i Livadia som väntar på bussen. De flesta som kliver på är iklädda ryggsäck och rejäla vandringsskor. Jag och min vän Anki ska vandra i Megali Chorios gränder och har lättare skor och ryggsäck. 15 minuter senare närmar vi oss öns huvudby som består av en samling vita hus vid foten att ett berg.

Vi går genom smala vindlande gränder, uppför trappor, nerför trappor … En del av husen ligger i ruiner, andra har lämnats åt sitt öde medan några står nymålade. Megalo Chorio är en sömnig liten by, de enda vi möter är katter: två utsträckta under ett citronträd, en ihoprullad intill en håglös basilika. På ett klädstreck hänger klädnypor sysslolösa.

Solen visar ingen barmhärtighet vilket får mig att söka skugga under ett granatäppelträd vars frukter än så länge bara har lätt rodnade kinder. Upptäcker två vandrare på väg ner till den lilla fiskehamnen Agios Andonis. Strax därefter två män som röjer framför ett hus. Vi går till byns café innan de slår igen för siesta 12.30. Sätter oss under ett tak av grön väv som stänger solen ute. Snart står ett fat med tomater oliver fetaost, en flaska retsina samt två små knubbiga glas på bordet. Plockar bort askkoppen och låter fatet glasen och vinflaskan posera med bergen och intilliggande kyrka som bakgrund. Så tar jag upp min iPod ….

Det är när vi väntar på bussen jag plötsligt hör hur något surrar och rör sig i håret. Försöker vifta bort det jag anar är en geting - även Anki gör ett försök. Då surrandet ökar tar jag paddan, vilket resulterar i att getingen sticker mig i huvudet och paddan flyger iväg. Nu är getingen så förbannad att den flyger efter en springande Anki och sticker henne genom kjolen i ljumsken. Det tar flera dagar innan värken släpper och jag kan lägga huvudet på kudden. Därefter ytterligare några dagar innan bulan går ner.

Får veta av Anki att det var en orientalisk geting som är större än en vanlig geting. Och tydligen, utan anledning, helt galen.