[Arasil]

Jag befinner mig just nu på Alonissos, och kan bara instämma i de tidigare lovorden. Vilken pärla! Hit skulle jag verkligen vilja återvända.


När det gäller förslag på restauranger och sånt tycker jag att du ska skaffa guiden härifrån Kalimera. Tipsen där är utmärkta (jag vet, för jag har provat att följa flera av dem).


Utöver det som står i guiden kan jag lägga till ett tips som vi fick från en kajaktursarrangör på Skopelos. Han sa att om vi ska till Alonissos måste vi helt enkelt äta hamburgare i Chora. Det finns en restaurang där som har riktigt, riktigt goda hemgjorda hamburgare med lite sting av chili och en fin guacamole. Restaurangen är praktiskt nog den första du kommer till när du tar dig till Choros. Ligger precis vid busshållplatsen där stan börjar. Den makalösa utsikten får man på köpet.


Om ni hyr bil så gillade vi uthyraren på Alamo, en väldigt trevlig och pratsam brittisk dam som bott på Alonissos sen 80-talet och kunde berätta mycket om hur ön har utvecklats. Vi frågade om hur ön påverkats av krisen. Som turist märker man ju absolut ingenting. Tyvärr kunde hon berätta att det slagit hårt. Man har normalt rätt många grekiska turister, och de har av förklarliga skäl avbokat i parti och minut. Även britterna har dragit öronen åt sig. Hon förklarade att de generellt är väldigt hariga av sig och blir livrädda av den upptrissade medierapporteringen. Enligt henne har man nu börjat dumpa resor till Grekland i UK, med 70 procents rabatt. Återstår att se om det har nån effekt.


Det allmänna intrycket annars av Alonissos är att det är en välmående och välskött liten ö. Det finns turism, men den har inte tagit överhanden. Vattnet är kristallklart, stränderna är rena, det är rent och prydligt överallt, här finns till skillnad från i Sverige varken klotter eller tiggare. Varenda friströvande katt ser frisk och omhändertagen ut. Tydligen har de en djurskyddsförening som omedelbart ingriper om det skulle dyka upp nåt djur som verkar fara illa. Några kringstrykande hundar finns inte, de adopteras genast om de skulle dyka upp, berättade den brittiska damen.


Jag skriver detta sittandes på balkongen på Nina pansion där jag blickar ut över ljusen i hamnen i Patitiri, som kanske inte är lika bildskön som till exempel Skopelos town, men som passar mig förträffligt i storlek och stämning. Det är väldigt, väldigt fridfullt. Cikadorna låter i träden, lite lägre nu än mitt på dan, då ljudet ibland kan vara öronbedövande (fast oftast är man ju på stranden då och behöver inte "lida" av det). Det hörs ljud av glada röster och enstaka bilar och mopeder som kör i hamnen, men absolut ingen enerverande musik. Stjärnorna lyser, det är sisådär 25 grader i luften. Min enda sorg är att jag så småningom måste åka härifrån, men som sagt.... jag har på känn att det inte är sista gången jag kommer hit.


Så mitt råd är: skaffa guiden. Men framför allt: låt axlarna falla ner, känn inga måsten och krav. Det finns egentligen ingen att-göra-lista som ska prickas av här. Det här är ett ställe dit du kan åka för att bara-vara. OK?