[Netwolf]

Jag och min familj hamnade ett år i Pythagorion. Fru och barn parkerades på strandpromenaden, medans jag leta rum. Det gick inge bra. Åter till strandpromenaden, togs en vätskepaus på Taverna. Vi diskuterade ett tag och drog oss sen båda till minnes om nåt "Pension Eva" på Kalimera (eller kalli som vi kallar forumet internt).

Lite googling gav oss adressen och däråt styrdes kosan. Väl framme visade det sig att stället var stängt, men det satt en lapp med telefonnr på dörrn. Vi plingade numret och en kvinna svarade att hon kommer om en stund. Ca 20 min senare dök hon upp - Eva i egen person. Hon förevisade oss ett dubbelrum. Trevligt, rent, fräscht samt litet. Lite för litet för vår smak, då dotra satt i sulkyvagn och vi kände att det just var lite för litet.

Vi avböjde vänligt och kände oss en smula dumma, då hon hade kommit dit för vår skull. Det var dock inget problem och inga sura miner från hennes sida, utan hon önskade oss välkommen åter ett annat år.
Till slut hittade vi ett ställe vid hamnpromenaden, med fantastiskt utsikt. Tyvärr förfördes vi av utsikten, då stället var supersunkigt i sig. Vi borde nog bott hos Eva ändå. Vi lämnade ön dagen efter, för nya äventyr.
Men Eva glömmer jag inte. Trots att jag bara träffade henne en gång i livet, så gjorde hon ett outplånligt intryck på mig.

Så vila i frid Eva, trots att vi inte kände varandra, förutom nån halvtimme av vår stund på jorden.

/Netwolf