[AndersK]

Funkar tydligen dåligt på Facebook. Lägger texten här:

14 juni 2017: En dagstur under nästan 10 timmar, med raster. Visst, det hade gått att snabba på men varför missa alla tillfällen att njuta av omgivningar och utsikter. Så här var det;

Lagom väder med lite bett i vinden, vilket underlättade vandringen och upp för den branta stigningen från havsnivå, genom Paleo Karlovassi till Lekka. Tar det lugnt för att hinna ta in förändringen. Från det hektiska och något bullriga Karlovassi till lugnet i Paleo och sedan efter stigarna och de små vägarna. Skjortan blir allt våtare, men torkar efterhand.
Stannar till vid monumentet över de lokalt stupade under det grekiska inbördeskriget 1948. Tänker på att grannar emellan kanske skjutit på varandra och vad vi hos oss varit lycklig förutan. Alltid värt att betänka - nu och i framtiden.

Fortsätter det korta stycket till Lekka och skugga under de mäktiga träden på torget och - utsikten. Omges av grupper av "gubbar", alla tydligen inne i dramatiska och viktiga meningsutbyten, tror vi. Kanske berättar de för varandra om något högst vardagligt på sitt sätt. Slappnar av med en isthe och en ofattbart vacker utsikt.

Lämnar torgets ljud och passerar genom ett i övrigt tyst Lekka. Väljer att gå tidigare prövade sträckor med tillägg av en ny delsträcka till Kastania. Erfarenheter är inte positiva..... Det är många vägval och det är lätt att hamna ur kurs. Kartor är otillförlitliga och förekommande märkning går i regnbågens alla färger. Var och en ett uttryck för en god ambition, men sammantaget......🤔 Bitvis är grön bästa valet.

Går på växlande asfalterad väg (korta sträckor), grusväg och preparerad "körväg" efter en bäckravin till en lokal vattentäkt. Viker av åt vänster bland örnbräken och hittar fram till en tidigare åsnestig, som med års marknötning bildat ett djupt dike och ringlar sig starkt uppåt. Väl framme i bestånd av olivträd är skjortan åter våt. Passerar genom odlingen och når fram till en mindre grusväg. Följer den ett kort stycken för att komma till delsträckan, som tidigare inte prövats. Den är slitsam men bra märkt och känns därför trygg. Och dessutom en "logisk" åsnestig som ringlar sig brant uppför i en bitvis något svårframkomlig terräng i högvuxen skog. Lite rivet skinn blir det..... Olivträdsodlingar är ett första tecken på närhet till Kastania. Leden angör byns västra del, där åtskilliga hus måste betraktas som renoveringsobjekt. Annat blir det närmare kyrkan och torget, där tydligen allt händer. Det är en strid ström av bilar, som alla stannar i omedelbar närhet till den offentliga brunnen/fontänen i vilken man hämtar dricksvatten. Klockan är 14.30 och det blir rast med en frappe på det sömniga lokala caféet. Det är svalt under det väldiga trädet på torget och grönska är i övrigt kompakt.

Caféägaren bedömer efter diverse konsultationer att det tar ca. 1.5 timme att gå till Kosmadei. Han och fler med honom signalerar något märkligt i ögonen när det får klart för sig att fortsättningen därifrån är Karlovassi - till fots.

Lämnat Kastania. Går samma väg som vi gick in i byn men viker nu inte av på åsnestigen utan följer en grusväg. Håller nu koncentrationen på topp för här är det lätt att gå fel. Flera nya vägar har anlagts under de senaste åren för bra framkomlighet med brandfordon, men vägarna finns inte på kartor. Följs inslagen väg och håller dess höjd är det enkelt att hitta stigen som leder upp till Kosmadei.

Den tidigare väl använda förbindelselänken mellan byarna är bitvis stenlagd och ringlar sig ibland brant, ibland svagt lutande uppför. Den är ett praktexempel på hur man ska anlägga för lägsta möjliga energiuttag för att åstadkomma något - här en förflyttning mellan två byar. Den som kan bör se och i övrigt uppleva omgivningarna, utsikterna, stenarna under fötterna och allt annat.

Plötsligt planar stigen/leden ut och leder genom tidigare odlingsytor för att ta slut i ett vägskäl där tre grusvägar möts. Bebyggelsen i Kosmadei - Samos högst belägna by ca. 560 möh - skymtar rakt fram och det är det vägvalet som är det riktiga. Grusvägen leder in i by, men det finns en genande stig, som är enkel att hitta några hundra meter från vägskälet. Det visar sig att caféägarens bedömning stämmer väl överens. Klockan är 16.00 och det är dags för en försenad lunch på en av de lokala tavernorna eller snackbarerna, som det lite otippat kallas här! För två år sedan fanns bara in taverna, ingen annan servering.
På "vår" taverna sitter två gäster. Innehavaren sitter sprätter kärnor ur körsbär, som ligger i en stor bunke. På alla upptänkliga ytor finns upphängt allsköns gamla verktyg, som använts i olika sammanhang. Bord ordnas med bästa utsikt och vi bjuds på något lokalt starkt, olika för kvinna och man. Tänkte påpeka att...........😳 men avstod😀. Helheten kan inte bli bättre! God mat, obeskrivligt vacker utsikt, tystnad förutom diverse djurljud och vindens sus i grönskan. Kosmadei lär betyda "människa nära Gud". Rätt eller fel spelar ingen roll; det känns så!

Lämnar Kosmadei och följer den slingrande asfaltsvägen till Nikoloudhes. Strax intill det gigantiska trädet vid infarten till byn, viker vi av åt vänster ned för några trappor och följer en stig en kortare sträcka. Den slutar vid en dålig körväg, som vi följer åt vänster. Vi passerar några byggnade (och ilsket skällande hunder) och viker strax nedåt höger. Åter en gammal förbindelseled som delvis är stenlagd. Den löper genom en väldoftande och reslig tallskog i en ovanligt stenrik terräng. Vindens brus djupt nere i dalgången till höger förefaller komma från ett gigantiskt vattenfall. Vi håller hela tiden höger - nedåt, trots lockande märkning i grön kulör - uppåt. Slutligen nere och framme på en mindre grusväg som vi följer åt vänster. Fotlederna har inte gillat den sista sträckan.....

Grusvägen följs till en avtagande stig, som mycket brant leder (OBS! Mycket brant) ned till Potami Waterfalls - en turistattraktion som är lite svår att förstå sig på. Däremot att bara följa bäcken, se dessa gigantiska träden, flera med stora hål i, känna den fuktiga miljön och allt annat, är väl värt ett besök.

Vi anländer Potami - en långa sandstranden - kl. 19.45. Solen börjar närma sig horisontallinjen. Egentligen vill inte benen mer, men måste...... Dessutom en ganska trist sträcka om dryga 3 km efter landsväg. Lite av tunnelgång blir det....... I hamnkvarteret i Karlovassi spisas det. Vi passerar - svettiga och med ömma fötter......
En fantastisk vandring om än lite lång är till ända kl. 20.30. Solen kryper ned bakom en färgsprakande horisont.