[yannis]

Så äro vi åter samlade.

Under tiden Arne tar siesta vid ettiden sitter jag kvar på Water Edge Cafe och stickar.
Då kommer dom grekiska karlarna/gubbarna till cafeet.
Först kommer den handikappade. Dottern kör honom med bil och med möda går han upp för dom få trapporna till cafeet med gåstol.
Ni som har barn med delad vårdnad vet vad som händer. När barnet är hemma/inte hemma: Massor med telefonsamtal kommer när barnet är hos mig. Inte ett samtal när sonen är hos far. Det är nog likadant med dessa grekgubbar. Ryktet går!
Be mig inte att säga varför vi har namnat dom. Det krävs en hel roman.

Discjokeyn, som nu har bytt ut sin motorcykel mot en bil. Han bor några km utanför byn.
Målaren, som är Haris Studios allt i allo anländer också.
Hantverkaren/stegemannen infinner sig.
Partisanen, som egentligen är skeppare på sydkustfärjorna kommer också.
Vägverkaren. Honom ser vi varje dag ett antal gånger.
Så kommer Horta-mannen, en äldre karl som tar tillvara på vad naturen erbjuder. Han har en kasse med svamp. Sedan en kasse med Horta som han bär in till Effie, förmiddagsservitrisen. Tredje kassen innehåller 2 matdosor som Effi värmer i micron och som Horta-mannen fördelar bland alla karlar.

Har ni hört damer som kacklar? Det är inget mot grekgubbs!
Slutligen anländer Haris, som har varit till byn och handlat Ljudnivån höjdes avsevärt då 8 karlar samtalar. Ett rent cresendo. Jag och Effie var tysta som möss.

Intryck i form av syn – hörsel och lukt var för mig fulländat!

Birgitta.