En gång för länge sedan i det soliga Grekland fanns det en liten pojke som hette Kalimera. Alla de andra små pojkarna som bodde där sprang alltid till stranden och simmade och badade, men det gjorde inte Kalimera. Han hade sitt eget favoritställe under en bougainvillea, och där satt han lugnt och stilla hela dagarna och luktade på blommorna.
En dag kom en gumma förbi och sa:
- Hörru, Kalimera, varför leker inte du med de andra små pojkarna och simmar och badar du med?
Kalimera skakade bara på huvudet och sa:
- Jag trivs bättre här, där jag kan ha det lugnt och skönt och lukta på blommorna.
Och gumman var en så förstående gumma, så hon lät honom sitta där, och vara... lycklig.
Åren gick och Kalimera blev större, större och STÖRRE! Och en dag var han jättestor och jättestark! Då kommer ett gäng lika stora pojkar och tvingar Kalimera att följa med till stranden. Han blir genast olycklig. Men när Kalimera kommer fram till stranden ser han en liten blomma som han sätter sig och luktar på, och blir genast lycklig igen.
Solstolsuthyrarna blev arga, strandförsäljarna blev arga, men argast av dem alla blev tavernaägaren. Hon stampade i marken. Hon slet sitt hår. Hon bröt menyn i småbitar. Hon bönade och bad under hjärtskärande skrik: Beställ nåt! Ät nåt! Drick nåt! men Kalimera bara satt där lugnt och fridfullt och luktade på sin blomma.
De blev helt enkelt tvungna att köra hem Kalimera till sin bougainvillea. Och så vitt vi vet sitter han fortfarande där och luktar på sina blommor.