I förrgår fick vi tips om var man (om man har en jäkla tur) kan se lammgam, som är en av Europas sällsyntaste – och största – fåglar. Det tog cirka en timme att köra till ravinen där lammgamen skulle finnas.
Där vandringen upp till ravinen börjar satt denna skylt. Bådade inte gott.
På en informationsskylt läste vi denna text. Budskapet om att det kunde vara farligt att vandra gick fram. Men vi tog fasta vid texten som jag strukit under med rött. Kan barn gå, så kan väl vi. Så vi gick.
Första delen var väldigt lättvandrad, även om det gick brant uppför. Vi stannade många gånger och tittade på vackra gamla olivträd.
När vi såg nedfallda döda getter längs stigen började vi bli lite fundersamma.
Men vi fortsatte uppåt.
Vi bjöds på vackra vyer över Amaridalen. Jag tror inte att barn skulle njuta lika mycket, vare sig av vyerna eller av vandringen.
Vi fortsatte.
Tills vi kom fram hit. Jag ville fortsätta en bit till, men fick inte för Camilla. Och det är jag nu bara glad för.
Så vi sa hejdå till ravinen.
Och gick neråt igen.
Camilla ville att vi skulle stanna ett tag när vi nått säker mark för att ge lammgamen en chans att visa sig. Vi såg många gåsgamar som gav oss gamnackar eftersom de seglar så högt. Efter ett stort antal gåsgamar, och cirka 45 minuters väntade, dök det så upp en lammgam! Vi trodde först inte våra ögon! Det är den mäktigaste fågelobs vi har varit med om.
Efter denna häftiga upplevelse körde vi till Patsosravinen. Vid ravinens början finns ett fantastisk taverna. Den liknar inget vi sett tidigare. Det ni ser på bilden är bara en del av tavernan. Den är mycket större än så.
Där åt vi bland annat en supergod Seftalia.
Vi träffade en mager häst som vi gav allt nödbröd, och all nödfrukt, vi hade med oss. Hästen gnäggade högt av glädje. Visst är det en pedagogisk skylt.
Sedan var vi och nosade på Patsosravinen. I ravinens början finns ett litet kapell, där kan man kan kasta sina kryckor och vandra vidare.
Igår kväll åt vi som vanligt här på Eleonas förstaklassiga restaurang. Det är den bästa restaurang vi ätit på i Grekland. Vi har gått upp en hel del i vikt sedan vi kom hit. Det blir till att gå upp en storlek.
I morgon lämnar vi detta paradis, och det med sorg i hjärtat. Vi kommer garanterat åka tillbaka till Zaros, och
Eleonas. Bättre kan man inte bo. Visst, det kostar mer än vad vi är vana vid, men vi ville lyxa till det för en gång skull. Vi betalar cirka 4300 kr för en vecka inklusive eko-frukost-buffé. Värt varenda krona! Hittar man billigt flyg till Heraklion blir det inte dyrt. Maten är inte bara god, den är billig också. En grekisk sallad kostar 4.50 €, och en Amstel kostar 2.50 €. Det är billigast under hela resan. (Grekisk sallad och Amstel använder vi alltid som prisindex.) Ett extra plus för de mycket trevliga ägarna, och den underbara personalen.
Tack Ola för att du tipsade oss om Eleonas!
Om dag sju finns inte mycket att orda om. Vi har softat, och skådat lite fågel, som denna söta kungsfiskare.
I morgon reser vi vidare mot nya mål. Det är svårt att välja vart, Kreta är fantastiskt, nästan var man än är!
På återseende!
