Citat:
Ursprungligen postat av Kalimera
Hur var maten där?
|
Maten på Georges Taverna smakade bara bra. Vi åt där en gång till under vår vistelse på Agathonisi.
Men nu fortsätter vi vårt besök på en mycket mysig liten ö.
Söndag den 18.9.2016
Frukost på Seagull. Gjorde matsäck och gick upp mot Mikro Chorio. 600 m, men också en riktig mördarbacke. Mycket liten by med mycket litet torg. Vi fortsatte vår vandring genom byn på en väg som slingrade sig upp mot en höjd. Efter en knapp kilometer öppnade landskapet upp sig över en liten platå, där man hade getter och odlingsfält. Enligt Voula, vår värdinna, var det mycket vackert där på senvintern, när allt var grönt och fräscht.
Vi vände tillbaka och gick upp till kyrkan Agios Panteleimenos. Vyn därifrån ner över hamnen och bukten var fantastisk. Tog en liten frukt- och vattenpaus i skuggan bakom kyrkan innan vi gick ner igen och fortsatte ut till Spilia beach. En liten stenig strand med några träd som låg knapp kilometer från hamnen. Vi var ensamma och hittade en bra plats att slå oss ner på. Badade, solade, åt matsäck, nytt bad, mera sol och vid 3-tiden började flera badgäster infinna sig. Då var det dags för oss att gå hemåt för de vanliga eftermiddagsbestyren. Jägarna, som kom med samma båt som oss, gick runt uppe i bergen med sina hundar och skotten ekade i den lilla dalen.
Middag på Seagull igen, en pikilia och moussakas, vitt vin. En helt underbar kväll, varmt, ingen vind och havet låg som en spegel inne i viken .
Måndag den 19.9.2016
Hade sett på en karta nere vid hamnen att det fanns en strand som hette Tsaggari beach. Låg nedanför Megalo Chorio på andra sidan en udde. Efter frukost och en trevlig pratstund med Voula, kämpade vi oss upp för mördarbacken till byn och därifrån såg vi stranden. Men hur kom man dit? Första biten följde vi en vanlig väg, men sen? Vi mötte en kille som grävde och vattnade runt nyplanterade träd och han såg väl att vi verkade lite vilsna, för han frågade om vi skulle till Tsaggari. Följ bara vägen och stenmuren! OK, inga problem, trodde vi. Vi lämnade väl vägen för tidigt och vid fel stenmur (fanns några stycken) för vi hamnade bland en massa getter och fick ta oss igenom stängsel på olika sätt. Men till slut kom vi fram till stranden. Men vilken besvikelse!! Stenigt, skräpigt och en massa läskiga, urvassa sjöborrar bland stenarna när vi skulle ner i vattnet. Hörde senare att man åt dom och att det var riktiga delikatesser. Vi hittade en skuggig plats längst in bland klipporna, tog oss ner i vattnet med stor möda. Vi hade badskor, annars hade det nog inte blivit något bad. Vattnet var ju som vanligt helt underbart, men det blev bara ett dopp.
Lite slöande i solen och den goda matsäcken och så var det dags att leta oss hemåt, följande rätt stenmur uppåt, lekte stengetter, för det var ruskigt brant, och så kom vi ganska snart upp till kyrkan Agios Ioannis. Det var den vägen vi skulle ha gått till stranden. Skyltar fanns där, men vi fick ju ett gratis äventyr bland alla getter och det är väl det man minns när man tänker tillbaka.
Nu gick vi till den lilla minimarketen i Megalo Chorio och köpte varsin dricka av den gamle mannen. Han såg väl att vi var trötta och varma, för han ställde fram stolar så att vi kunde sitta ner.
Genomsvettiga tog vi ett skönt dopp på stranden i hamnen innan det var dags för fika, tvätt och vila. På kvällen blev det Georges taverna igen. Greksallad, fava och fisk för två, en kanna vitt. Jättegott.