[Fältjäntan]

Jag längtar också till Agathonisi, lyckliga er, Bigitta och Arne, som snart är där igen.
Men vi reser vidare
Fredag den 9.9.2016
Frukost på vår fina altan, 25 grader i skuggan. Traskade iväg in mot Aghia Marina, tog ut pengar i bankomat och letade biluthyrningsfirmor. Trodde ju att det skulle finnas i hamnen dit alla kom med båtarna men jag hade fel. Frågade på ett biljettkontor och eftersom vi ville ha bilen dagen efter, lovade mannen där att om vi bara kom tillbaka så skulle han fixa hyrbil. Det var ju bra, så vi började gå en bilväg från hamnen upp mot Castrot, Castle of Panteli, som ligger ca 200 m ö h. Halvägs uppe kom vi in på trapporna som kommer nere fån Panteli. Klarblå himmel, gassande sol, ingen skugga eller svalkande vind. Vi undrade så smått om vi var riktigt kloka i huvet. Jobbigt var det, men vi tog oss upp. En äldre dam tog inträde, 2 Euro/person och där ingick också besök i muséet. Där fick vi en lång föreläsning, mycket intressant, om Leros och Castrots blodiga historie. Man tycker att det är mycket krig och våldsamheter nu, men det var minst lika grymt förr. Fick också en utförlig berättelse om kristendomen, olika religioners syn på kvinnans ställning inom kyrkan och allmänt. Mannen som berättade var grek/amerikan och kunde fortsätta i det oändliga att berätta. AC:n fungerade inte där inne så vi fick skylla på värmen för att komma därifrån.

Utsikten från Castrot är ju den stora behållningen, annas är det väl som de flesta gamla fästningsruiner. Att se Aghia Marina, Alinda och Panteli i flygperspektiv var otroligt vackert.

Vägen ner var lika svettig och det var med darriga ben vi slog ossner på en liten taverna i hamnen för att få lite till livs. Så hade vi kilometern kvar att g hem, upp och bytte till badkläder och ner till den lilla fina stranden i Krithoni för ett svalkande dopp. Ett litet välbesökt musikcafé låg i korsningen på väg upp till vårt boende. Vi köpte varsin glass och gick hem för en fika på uteplatsen, tvätt, dusch och vila.

Trötta efter den jobbiga promenaden valde vi att stanna på rummet och fixa kvällsmat själva, som vi handlat på hemvägen från Castrot. Kändes inte alls lockande att ut och traska 1 kilometer igen.