Det var länge sedan jag la ut en längtansfull bild. Men nu börjar turistsäsongen lida mot sitt slut, trots att den aldrig riktigt började, så jag börjar om igen, och det är ju bra mycket roligare att skriva om sådant som muntrar upp än att skriva mina dystra dagliga rapporter om det där jäkla viruset.
Dagens längtansfulla bild är från Drakos Taverna vid Mylopotas beach på Ios.
Jag längtar efter att äta en långsam frukost med utsikt på Hotel Katerina, som ligger mellan Chora och Mylopotas. Från balkongen har jag en formidabelt vacker utsikt över stranden och den vidsträckta bukten.
Efter frukost går jag sakta stigen ner mot stranden. Väldigt sakta, för jag vill njuta av vyerna. När jag kommer ner till stranden nickar jag lite nostalgiskt mot ”gamla” Far Out. Många fina minnen rusar runt i min morgontrötta hjärna innan jag går ner till vattnet, och tar av mig kläderna och hoppar i.
Jag simmar längs med klipporna till höger, tittar bort mot Bob Dylans hus, och nynnar på hans låt ”My Back Pages”, med den berömda refrängen: ”Ah, but I was so much older then, I'm younger than that now”. Sedan simmar jag tillbaka och börjar gå längs med vattnet. Mitt mål är Drakos Taverna som ligger vid bortre delen av stranden. Där ska jag äta lunch, är det tänkt.
Paus och lite kort om Drakos Taverna:
”Tavernan öppnade redan 1963, så det är en av Ios äldsta restauranger, Tavernan har ända sedan starten specialiserat sig på färsk fisk. Förr i tiden gick det ingen väg bort till Drakos, det fanns inte heller någon väg när jag började resa till Ios i början av 1980-talet. Då fick man antingen åka båt, eller plumsa i sanden längs den långa stranden. Det hindrade inte folk från att komma. På söndagar är det nästan omöjligt att få bord eftersom många greker äter sin lunch där. Är det någonstans du ska äta färsk fisk så är det på Drakos Taverna. Missa inte när du är på Ios.”
När jag kommit en bit längs vattenbrynet börjar jag bli trött, det tar på krafterna att plumsa i gyllene sand, så jag går upp till vägen och fortsätter min lunchvandring där. När jag kommer fram till ”nya” Far Out nickar jag lite onostalgiskt, för det där är inte mitt Far Out, det tillhör en annan generation. Men jag antar att de som häckar där har lika roligt som vi hade som häckade på ”gamla” Far Out.
Nu är det inte långt kvar till Drakos, men tillräckligt långt för att jag kan ta ett svalkande bad, torka och klä på mig. När jag kommer fram ser jag att förmiddagens fångst håller på att förberedas. Mmm, färsk fisk tänker jag, och börjar i all enkelhet smådrägla. Jag sätter mig vid ett bord, kyparen kommer fram och frågar om jag är sugen på färsk fisk till lunch, jag svarar ja, och undrar om de har färsk barbouni, och svaret blir ja.
Efter någon minut står en iskall öl på mitt bord. Jag sippar lite förstrött på ölen och tittar ut över den fantastiska stranden. Kan man ha det bättre?, frågar jag mig. Ja, det kan man, för efter en halvtimme kommer min beställning in, och jag börjar genast frossa i min favoritfisk.
Det längtar jag efter idag. Vad längtar du efter?
Läs om denna fantastiska strand här.