[Monica P]

Oj vad dagarna går fort! Snart ska jag till Aten igen, men den här gången hinner jag inte med något turistande. Jag flyger från Kos, tar metro + taxi till sjukhuset, får min behandling och ordination till nästa gång, blir hämtad av trevlige Kostas som sen skjutsar mig till flygplatsen och i niotiden kan jag krypa ner i min egen säng...

Labprover ska tas här på torsdag och faxas till sjukhuset för bedömning. Jag förmodar att läkarna avpassar nästa dos efter labresultaten, det har att göra med vita blodkroppar, det enda jag fattar.

Jag har sagt det tidigare: något jag gillar i Grekland är den mänskliga dimensionen. Det är så enkelt att börja prata om något som gör att den andre personen blir så gott som nära bekant. Professor P härstammar från Kos, alltså känner han folk på Kalymnos, alltså fick jag en lång rad av namn att fundera på om jag hade träffat. Läkaren K som kontrasignerade det papper som ger mig halva biljettkostnaden åter frågade hur gammal jag är."det är min mamma också. Hon har klarat av det här. Du kommer med säkerhet att bli bra: Du dör av något helt annat om många år"...hos kemtvätten: "Nämen hej Monica, vi har ditt täcke klart så nu kan du se fram emot att sova varmt och gott nästa vinter också..."

Så där är det hela tiden, faktiskt.