Ja, det har verkligen hänt en hel del. Många favoritställen har försvunnit.
Romios har blivit parkeringsplats.
Det är verkligen synd; vi saknar det fortfarande. Giannis, som hade
Land and Sea, ärvde en fiskebåt - av sin morfar har jag för mig - och sadlade om.
Träffar honom ibland på gatan, och han ångrar sig inte ett ögonblick.
Land and Sea har blivit
Mezedopoleio Mesogeios och är det bästa stället för mezedes av alla de slag.
Mike's fick ju ett lyft när Minás och Manolis tog över, men vi har inte varit där sedan Minás plötsligt dog och Manolis blev av med arrendet. Nu besöker vi Manolis på hans Taverna Rina utefter flygplatsrakan och äter hans mammas fantastiska mat.
Esperides har bytt ägare med jämna mellanrum under årens lopp och är ibland bra, ibland mindre bra.
Pelagos håller givetvis fortfarande ställningarna som klar favorit.
Olympos var jag helt klart inte direkt imponerad av vid första besöket.
Nu har vi varit där flera gånger sedan dess och har tekniken inne. Först skyndar man sig igenom gatloppet till torget vid kyrkan, sen kan man gå runt i gränderna någon timme, äta lunch och sedan sakta ta sig tillbaka mot bussen. Då är det betydligt lugnare och det finns tid att prata och titta ordentligt på eventuella varor man är intresserad av. Väl framme vid Sofias kafé blir det en sittning med glass och papegojprat innan besöket är över för året.
Några år har vi provat andra hotell av olika orsaker, men sedan 2012 är vi tillbaka på
Regina. Där trivs vi bäst, och där har vi kommit in i ägarfamiljen så att det känns som att komma hem.
Många av de människor jag skrev om i det första resebrevet har blivit goda vänner som håller kontakten även under vintrarna. Även de svenska ... så sent som förra helgen träffade vi
Hasse och Bettan över en öl eller två i Uppsala.
Det var roligt att läsa om resebrevet och tänka igenom vilken skillnad Karpathos har gjort i vårt liv. Tack för att du postade länken, Janne!
Karin
som ju inte kommer dit i år ... utan till Tilos i stället!